Migrän

Ja, gårdagen var inte så upphetsande så man dansade. Jag kom till jobbet och kl 10:00 var det dags att gå hem. Migränen rungade i väggarna.
Vad som utlöste det? Stress alla gånger. Inombords? Jajemän!

Nu klagar jag verkligen inte då jag har det relativt sällan, men det börjar alltid likadant.
Först känns allt overkligt, jag kan uppleva min egen hand som om det var någon annans.
Helt sant, å hur psycho låter inte det?
Jodå, det känns som om den svävar, helt sureralistiskt vid sidan av mej.

Sen kommer synstörningen straxt efter det. Det blir som hål i synfältet, jag ser inte hela ansikten, kan inte läsa meningar. Efter det, talsvårigheterna, oooh här börjar det bli riktigt intressant. För jag kan tänka, men det kopplar inte. Dvs, jag ser att du har en röd tröja på dig, men jag kan bara inte förmedla det. Jag börjar staka mig, stammar...typ.
En gång skulle jag beställa en taxi, det kunde låta såhär:
jag jag ja jag ja ja, bbbbbeeehöve behöööve bbbbeeehhöövvvr, en e e ennnn, å så hittar jag inte det sista ordet.
Jag jag jaaag ja, bor på ssss sssstrrrråååå osv...
Ni kan ju föreställa er hur det blir i en reception, där man svarar i telefon.

Efter det har vi det annalkande stjärnspelet i ögats nedre kant, det är i regnbågens färger och ganska vackert.
Ibland är det i båda ögonen, ibland bara i ena. Efter det då? Ja, då domnar halva ansiktet, tungan, handen och armen. Sen, sen kommer som om detta inte var tillräckligt, huvudvärken. Den är inte fruktansvärd, som många har...men idogen och jobbig.

Så, nu vet ni hur jag tillbringade min tisdag igår. Är det någon av er som har migrän? Berätta gärna.

Jag har fått en fiiin fin Award av bästa Johanna, jag tar tag i den lite senare, tack söta du!

Kram Åsa