Så mycket jag vill skriva hos er, men det funkar inte :(
Kramar Åsa
fredag 30 september 2011
Middagen igår
Jag var så trött och seg igår så det var löjligt nästan.
Det har vart 3 späckade dagar på jobbet, och missförstå mej rätt, det är jättekul, men det är också väldigt tufft att bli avbruten i det du gör var 5:e sekund ungefär..jag blir helt slut i pallet. Framförallt när man har krävande uppgifter som kräver koncentration. Visst, sen hjälper det inte att jag drack lite mer vin än vad som är lämpligt kvällen innan heller ;-) men iallafall.
Igårkväll, var Jonas kväll, å då serveras det tjockpannkaka, med ekologisk lingonsylt. Det är jääääättegott, men jag är inget fan av det, tycker det är helt näringsfattigt och bara en massa mjöl och ägg..
Men han är proffs på det, den blir hög och fin och smakar gudomligt.
Jag la mej raklång när jag kom hem, vi hoppade städ och tvättstuga och kör det på lördag istället, underbart med en katt på var sida. Jag hörde hur han stökade i köket, knattrade på datorn, å så hörde jag att han började duka i köket, skär upp pannkakan och sätter sig tillrätta vid matbordet och börjar äta?
Men hallå piiiper jag, äter du utan mej?? Han kom helt av sig hahha, visste inte vad han skulle säga, mer än att han inte ville väcka mej. Han är lite rädd för att väcka mig då jag har ett hemskt precis-vaknat-humör, och så var han nog vargahungrig. Men han skyndade sig in i köket och fixade och jag skrattade gott och länge..han skämdes och förstod inte hur han kunde tänka så ego.
Förmodligen så är det för jag har ett motstånd till denna rätt, och när vi städar brukar jag vilja städa klart och äter sen, el tar ngt annat. Nått åt det hållet. Men kul hade vi åt det iaf.
Så, igår var en lat kväll, raklång i soffan, med katt på magen.
Ikväll blir det skomakarlåda, ett gott rött vin, en liten äppelpaj till efterrätt.
Önskar jag kunde sluta 15:00 på dagarna. Då skulle jag hinna träna, handla och fortfarande ha en kväll kvar när jag kom hem. Kan man det? Skulle man ha råd med det?
Å Stoffe, my man! Jag försöker skriva inne hos dig, men det går inte, 5 ggr har jag försökt nu :)
Kram på er, diamanterna där ute i etern
torsdag 29 september 2011
Mindre intelligent
Hej hopp, nu verkar det vara som det ska igen, iaf idag på Blogger...
Igår var jag hos en väninna och fixade mina naglar, vi drack lite vin och pratade om livet. Det är en underbar liten grekisk tös, som har ett hjärta fyllt av kärlek. Hon jobbar med utsatta i samhället och hon är en riktig fighter. Hon var en sån person som jag var lite rädd för i början, men som jag har kommit att älska, just för hennes okonstlade sätt. Hennes raka svar. Men framförallt för att hon bjuder så på sin person och sitt hjärta.
I vilket fall, vart fröken liiite tipsy på vägen hem. Jag frös, det vart sent, och det var 10 min väntetid, först på tåget, sen 10 min på tvärbanan, megaotur. Det brukar gå så fort, bara man tajmar allt. Så vart det inte igår.
I vilket fal, så köpte jag en överfalls spray för en tid sedan, ja den är laglig. Den färgar förövaren röd (30 dagar) och förblindar även under 10 minuter.
Så om något våldtäcktsbenäget pucko får för sig att ge sig på mig, så lovar jag att jag kommer ha sinnesnärvaro nog att säga ett steg till å du blir röd i 30 dagar, take it or leave it!
Det är så najs att känna att jag har något, som kan ge mej ett försprång i en sådan situation. För jag bjussar inte på ett överfall. När jag var ute och joggade tidiga morgnar runt ön förut, så hade jag med mej en ostkniv hahha, inte klokt, och det är inte klokt att man ska behöva känna så i Stockholm idag. Men jag gör det. Droppen var när en flicka blev indragen i en port på Regeringsgatan av två män och våldtagen, runt 17 tiden tror jag det var, i sommras? Inte en käft hann reagera, el göra något. Än mindre märkte det.
I vilket fall så tyckte jag att det var ett ypperligt tillfälle att testa denna spray igårkväll när jag var på väg hem. En oro, tänk om den inte funkar.
Det gjorde den, och jag färgade både trottoaren röd och några fingrar..MEN den funkar och det är huvudsaken.
Sen skämdes jag lite när jag såg sprayfläckarna jag orsakat imorse på väg till bussen. Ser ut som om någon blivit slaktad..Förlåt Stockholm Stad, det försvinner kanske om någon månad, eller om det regnar riktigt rikligt i några veckor.
Igår var jag hos en väninna och fixade mina naglar, vi drack lite vin och pratade om livet. Det är en underbar liten grekisk tös, som har ett hjärta fyllt av kärlek. Hon jobbar med utsatta i samhället och hon är en riktig fighter. Hon var en sån person som jag var lite rädd för i början, men som jag har kommit att älska, just för hennes okonstlade sätt. Hennes raka svar. Men framförallt för att hon bjuder så på sin person och sitt hjärta.
I vilket fall, vart fröken liiite tipsy på vägen hem. Jag frös, det vart sent, och det var 10 min väntetid, först på tåget, sen 10 min på tvärbanan, megaotur. Det brukar gå så fort, bara man tajmar allt. Så vart det inte igår.
I vilket fal, så köpte jag en överfalls spray för en tid sedan, ja den är laglig. Den färgar förövaren röd (30 dagar) och förblindar även under 10 minuter.
Så om något våldtäcktsbenäget pucko får för sig att ge sig på mig, så lovar jag att jag kommer ha sinnesnärvaro nog att säga ett steg till å du blir röd i 30 dagar, take it or leave it!
Det är så najs att känna att jag har något, som kan ge mej ett försprång i en sådan situation. För jag bjussar inte på ett överfall. När jag var ute och joggade tidiga morgnar runt ön förut, så hade jag med mej en ostkniv hahha, inte klokt, och det är inte klokt att man ska behöva känna så i Stockholm idag. Men jag gör det. Droppen var när en flicka blev indragen i en port på Regeringsgatan av två män och våldtagen, runt 17 tiden tror jag det var, i sommras? Inte en käft hann reagera, el göra något. Än mindre märkte det.
I vilket fall så tyckte jag att det var ett ypperligt tillfälle att testa denna spray igårkväll när jag var på väg hem. En oro, tänk om den inte funkar.
Det gjorde den, och jag färgade både trottoaren röd och några fingrar..MEN den funkar och det är huvudsaken.
Sen skämdes jag lite när jag såg sprayfläckarna jag orsakat imorse på väg till bussen. Ser ut som om någon blivit slaktad..Förlåt Stockholm Stad, det försvinner kanske om någon månad, eller om det regnar riktigt rikligt i några veckor.
onsdag 28 september 2011
Hörrni har ni det bra?
Här har det varit en katastrofmycke att göra idag. Det går i ett i ett i ett!
Å inte kan jag kommentera inne hos er heller, gissa varför? B L O G G ER såklart..
Önskar er en toppenkväll iaf :)
Kramar ett småilsket pyre
Å inte kan jag kommentera inne hos er heller, gissa varför? B L O G G ER såklart..
Önskar er en toppenkväll iaf :)
Kramar ett småilsket pyre
tisdag 27 september 2011
ÄNTLIIIIIGEN!
Ett te som håller vad det lovar ;-)
ICA´s egna I <3 eco
med smak av havtorn och skogsbär...mumma för höstmys!
Blir så less på Blogger
Ena stunden kan man kommentera på sina favoritbloggar som man alltid går in på, andra sekunden, så går inte det. Då ska man kliva in som anonym eller på ett nytt sätt, å då får jag skriva om flera ggr, eftersom att trycka iväg ett meddelande går av bara farten. På min egen sida har jag gogelkonto, men inte på andra????? Ska jag svara på min egen sida, så måste jag ibland förhandsgranska för att komma vidare, andra gånger inte alls, det bara strular och krånglar. Jag tror inte jag gillar Blogger...förslag på nytt? Å det får inte vara för tekniskt *s*
Så här sur e jag, Jonas kom och stöttade hahha
Kram!!
Så här sur e jag, Jonas kom och stöttade hahha
Kram!!
Spöken i min lägenhet
Usch jag är så dålig på det här med länkar osv, men Johanna som har http://joannasuniversum.blogspot.com/ undrade vad som hänt i min lägenhet, så här kommer lite av det jag upplevt.
Jo förstår ni, jag flyttade in i min lägenhet 2004 och hade sängen just då i vardagsrummet. Det var mycket i livet som hände just då, med en svår separation och jag opererades ganska akut och det var en stor operation, och de som vet, vet också att andevärlden dras till bekymmersamma hem. Men som sagt, sängen stod i vardagsrummet och jag kunde inte sova någon natt alls, det gick bara inte. Vad jag inte visste då var att det var mycket energier just i det hörnet av rummet.
En upplevelse som jag har då jag stod i köket var när jag stekte mat en gång, plötsligt fick jag små kalla stänk i nacken, ni vet som när någon har vatten på händerna och sprätter till med fingrarna. Det hände en gång och jag reagerade på det, men tänkte att det var inbillning. Men det hände igen, och jag frågade min vän som satt i andra änden av köket om jag hade vatten i nacken, och det hade jag, små droppstänk av kallt vatten.
En annan gång så skulle jag använda stekspaden, men den var bara borta. Den ligger alltid på samma ställe i lådan. Jag öppnade lådan flera gånger, tittade under bänken, i diskstället, men icke. Vet inte hur många gånger jag gjorde om samma procedur öppnade lådor jag aldrig skulle lägga den i, för den fanns ju ingenstans. Men så plötsligt låg den där, överst i lådan, där den alltid ligger. Jag vände mej om och sa högt, hade ni kul nu?
Men den märkligaste upplevelsen var väl när nycklarna en kväll försvann helt. Vi hade haft tvättstugan och jag hade en sån där nyckelkedja, ni vet, runt halsen, som jag hände på en ljushållare i hallen. Just för att jag inte skulle behöva leta efter den nästa morgon. Väl på morgonen när vi skulle iväg till jobbet, så var de bara borta. Vi letade och letade och jag svor över att jag visste att jag hängt den där, just för att slippa leta och stressa. Det slutade med att jag fick ta pojkvännens nycklar och han såg ju allt och var med och letade. På eftermiddagen när jag kom hem, så hängde den där, nyckelkedjan, på ljushållaren.
Det var efter det jag tog kontakt med det här mediumet, inte för att jag var rädd, utan mer bara nyfiken. Nu visste jag ju att jag inte inbillade mig längre.
Vad jag även visste var att det var en äldre man som hade dött i lägenheten, i badrummet, i en hjärtinfarkt. Lägenheten såldes och en yngre kille flyttade in och renoverade upp den och sålde den till mig.
Mediumet kom hem till mej och började gå igenom rummen, han gick in i badrummet kom ut igen, och så gick han in ännu en gång och stod där länge och väl. Så kom han ut, och sa, ja, det här kanske inte är vad du vill höra och berättade att han fick ett tryck över bröstet, att han kände hur någon hade avlidit där inne i badkaret förmodligen av en hjärtinfarkt el hjärtattack. Nu visste jag ju att det hade skett så jag blev bara lugn och kände att jag kunde lita på vad han sa.
Han berättade om den här mannen, att han tyckte det var kul att skoja med mig och att han var en busig liten fabror med glimten i ögat. Han berättade även om en kvinna som bott i lägenheten och som var världigt sorgsen och hon stod och målade tavlor längst in i vardagsrummet, precis där jag hade min säng i början av inflyttningen, när jag inte kunde somna.
En medial vän till mig såg en gång en ledsen kvinna som stod i dörröppningen in till köket och hon översköljdes av en sån ledsamhet att hon började gråta, så det var även det, en bekräftelse.
Min dåvarande pojkvän vaknade upp en natt av att det stod en gestalt böjd över honom vid sängkanten, och det är precis på den platsen där mediumet berättade att det fanss kraftiga energier, och som jag berättade om i föregående inlägg.
Ja, det var lite om vad som hänt i min lilla lya i stan :)
Tyvärr händer det ingenting just nu, och jag kan saknade det faktiskt, det va lite hemtrevligt med dem och de små händelserna som gav mig finurliga leenden och en feelgood-känsla
Har ni haft liknande upplevelser?
Här kommer en bild till Husfrun på jackan jag köpte på Gotland:
Kramar
Jo förstår ni, jag flyttade in i min lägenhet 2004 och hade sängen just då i vardagsrummet. Det var mycket i livet som hände just då, med en svår separation och jag opererades ganska akut och det var en stor operation, och de som vet, vet också att andevärlden dras till bekymmersamma hem. Men som sagt, sängen stod i vardagsrummet och jag kunde inte sova någon natt alls, det gick bara inte. Vad jag inte visste då var att det var mycket energier just i det hörnet av rummet.
En upplevelse som jag har då jag stod i köket var när jag stekte mat en gång, plötsligt fick jag små kalla stänk i nacken, ni vet som när någon har vatten på händerna och sprätter till med fingrarna. Det hände en gång och jag reagerade på det, men tänkte att det var inbillning. Men det hände igen, och jag frågade min vän som satt i andra änden av köket om jag hade vatten i nacken, och det hade jag, små droppstänk av kallt vatten.
En annan gång så skulle jag använda stekspaden, men den var bara borta. Den ligger alltid på samma ställe i lådan. Jag öppnade lådan flera gånger, tittade under bänken, i diskstället, men icke. Vet inte hur många gånger jag gjorde om samma procedur öppnade lådor jag aldrig skulle lägga den i, för den fanns ju ingenstans. Men så plötsligt låg den där, överst i lådan, där den alltid ligger. Jag vände mej om och sa högt, hade ni kul nu?
Men den märkligaste upplevelsen var väl när nycklarna en kväll försvann helt. Vi hade haft tvättstugan och jag hade en sån där nyckelkedja, ni vet, runt halsen, som jag hände på en ljushållare i hallen. Just för att jag inte skulle behöva leta efter den nästa morgon. Väl på morgonen när vi skulle iväg till jobbet, så var de bara borta. Vi letade och letade och jag svor över att jag visste att jag hängt den där, just för att slippa leta och stressa. Det slutade med att jag fick ta pojkvännens nycklar och han såg ju allt och var med och letade. På eftermiddagen när jag kom hem, så hängde den där, nyckelkedjan, på ljushållaren.
Det var efter det jag tog kontakt med det här mediumet, inte för att jag var rädd, utan mer bara nyfiken. Nu visste jag ju att jag inte inbillade mig längre.
Vad jag även visste var att det var en äldre man som hade dött i lägenheten, i badrummet, i en hjärtinfarkt. Lägenheten såldes och en yngre kille flyttade in och renoverade upp den och sålde den till mig.
Mediumet kom hem till mej och började gå igenom rummen, han gick in i badrummet kom ut igen, och så gick han in ännu en gång och stod där länge och väl. Så kom han ut, och sa, ja, det här kanske inte är vad du vill höra och berättade att han fick ett tryck över bröstet, att han kände hur någon hade avlidit där inne i badkaret förmodligen av en hjärtinfarkt el hjärtattack. Nu visste jag ju att det hade skett så jag blev bara lugn och kände att jag kunde lita på vad han sa.
Han berättade om den här mannen, att han tyckte det var kul att skoja med mig och att han var en busig liten fabror med glimten i ögat. Han berättade även om en kvinna som bott i lägenheten och som var världigt sorgsen och hon stod och målade tavlor längst in i vardagsrummet, precis där jag hade min säng i början av inflyttningen, när jag inte kunde somna.
En medial vän till mig såg en gång en ledsen kvinna som stod i dörröppningen in till köket och hon översköljdes av en sån ledsamhet att hon började gråta, så det var även det, en bekräftelse.
Min dåvarande pojkvän vaknade upp en natt av att det stod en gestalt böjd över honom vid sängkanten, och det är precis på den platsen där mediumet berättade att det fanss kraftiga energier, och som jag berättade om i föregående inlägg.
Ja, det var lite om vad som hänt i min lilla lya i stan :)
Tyvärr händer det ingenting just nu, och jag kan saknade det faktiskt, det va lite hemtrevligt med dem och de små händelserna som gav mig finurliga leenden och en feelgood-känsla
Har ni haft liknande upplevelser?
Här kommer en bild till Husfrun på jackan jag köpte på Gotland:
Kramar
måndag 26 september 2011
Spökar det eller inte?
Bilden är tagen i ett torn i ringmuren precis ovanför en trapp.
Gesuuuus vilken underbar helg vi har haft :). Vi kom ner på torsdag natt, det blåste stormliknande vindar och vi kom slutligen i säng vid 2-tiden efter att ha oooo:at å aaaa:at oss igenom hela huset. Underbart hus! Vilket livsverk han har ritat.
När jag gått och lagt mej låter det som att någon flyttar möbler längst ner i vinkällaren. Tunga stora möbler. Jag blir helt kall och stel och Jonas som brukar vara så lugn, tystnar helt och andas knappt. Ja, sådär höll det på hela natten av och till. Det var just det, att det var av och till och inte konstant. För vinder är ju i princip konstant.
Jag kände i vilket fall av alla rummen på lördag kväll, barforta i linne och underfrax, ni kan ju tänka er hur det såg ut. Men det var lungt över allt, förutom på ett ställe i byggnaden, där vart det varmt under händerna. Å varje gång jag gick in i den delen så fick jag rysningar. Men det var oxå det enda. Så är det någon som huserar där, kunde jag bara känna av det, just i köket, å nu är ju inte jag något utbildat proffs, utan en glad amatör, som råkar veta hur det ska kännas när det finns energier i rummet. Jag kan fortfarande känna det hemma i vårt sovrum, precis till höger om sängen, på Jonas sida.
Där vibrerar luften, det är varmt under handflatan och det killar lite under den.
Jag hade ett medium hemma som förklarade det jag såg och det som hände och vem det var. Jag visste ju en del om vad som hänt i min lägenhet så det var bara ett kvitto på att han inte var någon bluff och båg. Men han bad mig känna på det där speciella stället iaf, i sovrummet. Å jag tänkte, yeah right, jag kommer inte att känna något. Men se ni det gjorde jag :)
Kram så länge
lördag 24 september 2011
Vi bor i ett lyxrenoverat hus från 1200-talet
Ja...så är det. Vi om hit i torsdags natt kl 00.40. Klev in och möts av en vinkällare delux å bottenvåningen, gick en betonggjuten trappa upp till plan 1. En stor pelarsal helt oinredd men nyligt renoverad. Vidare upp en trappa, med vackra ljusspottar som visade vägen..till plan 2. Ett stort vindsetage el penthouse kanske man säger, med vackra detaljer, modernt möter gammalt. 352 kvm nyrenoverad lyxvåning hahha.. Inte fucking klokt någonstans?!
Det tog 1 h att landa i det ;) Jag hade ingen aning om att det skulle vara så här vackert :)
Snart ska vi gå ut och äta på Bakfickan, en najslig fiskerestaurang här i Visby. Jag har köpt konst med får och en röd skinnjacka, som jag alltid velat ha. Life is good right now..
Jag tar ett kort med mr Mac, då jag inte har kamerasladden med mig.
Kram å fin helg på er!
torsdag 22 september 2011
När man kan sno godis och komma undan med det
Javisst, hände idag. Det kom reklam på posten och en fördel har man ju med att öppna post ändå, även om det är det tristaste som finns, tycker jag ;-)
Det kom ett kuvert till en som har slutat här och ett till en som inte existerar alls. OCH vad innehöll dom? Jo, 6 stycken kolor.....dumle, frukt och någon toffehistoria och en kolasnurra ni vet de där kolorna med vitt i som en snurra lixom...
Om de försvann snabbt? Oerhört snabbt!
Känner mej helnöjd, med dagens skörd ;-)
Kraaam!
Höst Vinter Vår Sommar
Älskar´t!
Jag är verkligen på rätt plats i världen.
Hösten kommer med smygande steg, det kan ju fortfarande vara varma eftermiddagar, eller varma kanske är en överdrift, men ljummet iaf. Stövlar och polotröjor och det viner och stormar runt knutarna. Löven yr runt i alla underbara färger, rött, gult och orange..Eller de vackra klara höstdagarna när det är soligt och bara vackert med en ljusblå himmel....jööööst lööööv it! Man tänder ljus, dricker olika teer och byter ut vitvinet mot fylliga rödviner och mustiga grytor...långkok. Ströva i skogen och finna skogens guld, med ost och skinkmackor, kaffe och nybakta kanelbullar i ryggan.
Vintern, mest när den är kall och gnistrande med klarblå himmel och sol så man bländas.
Men att få ta en prommenad över isen på Riddarfjärden, eller gå till Zetas trädgårdshandel och köpa varm choklad och njuta av julstöket och alla ljus som glimnar i olika vackra lyktor, omgivet av vinterväxter och diverse marknader med keramik och hantverk. Eller att få åka långfärdsskridskor, det har vi aldrig gjort, men vill prova på, så det ska ske i år.
Våren för att allt brister ut. Varje år förundras jag över att alla knoppar orkar brista ännu en gång, framförallt i allen vid Drottningholmsvägen, där allt känns så smutsigt. Körsbärsträden i Kungsträdgården, första glassen där, ja då e det fanimej vår. Man kan börja med lite lättare kläder för att sen frysa tårna av sig på kvällen när man ska hem, men ändå, det är våren för mej.
Sommaren, med all sin prakt, alltid den där värmeböljan i maj, som följs av ett relativt svalt juni, och sen kommer allt i juli och augusti. Grillkvällar på klipporna, kvällsbad, kajak, Grönalund, utflykter, frukost på balkongen och det jag älskar mest, att få plantera den. Älskar verkligen att påta på min lilla balkong, så ni förstår att husägare är ju en dröm. den där känslan precis före semestern börjar, den är nästan ogreppbar...ledighet och fria dagar...magiskt.
Men att ligga på landet under en ek och läsa skräpböcker, se katterna tokrusa av friheten och känna doften av nyklippt gräs och en granne som snickrar. Det är sommar...
Kram på er
Jag är verkligen på rätt plats i världen.
Hösten kommer med smygande steg, det kan ju fortfarande vara varma eftermiddagar, eller varma kanske är en överdrift, men ljummet iaf. Stövlar och polotröjor och det viner och stormar runt knutarna. Löven yr runt i alla underbara färger, rött, gult och orange..Eller de vackra klara höstdagarna när det är soligt och bara vackert med en ljusblå himmel....jööööst lööööv it! Man tänder ljus, dricker olika teer och byter ut vitvinet mot fylliga rödviner och mustiga grytor...långkok. Ströva i skogen och finna skogens guld, med ost och skinkmackor, kaffe och nybakta kanelbullar i ryggan.
Vintern, mest när den är kall och gnistrande med klarblå himmel och sol så man bländas.
Men att få ta en prommenad över isen på Riddarfjärden, eller gå till Zetas trädgårdshandel och köpa varm choklad och njuta av julstöket och alla ljus som glimnar i olika vackra lyktor, omgivet av vinterväxter och diverse marknader med keramik och hantverk. Eller att få åka långfärdsskridskor, det har vi aldrig gjort, men vill prova på, så det ska ske i år.
Våren för att allt brister ut. Varje år förundras jag över att alla knoppar orkar brista ännu en gång, framförallt i allen vid Drottningholmsvägen, där allt känns så smutsigt. Körsbärsträden i Kungsträdgården, första glassen där, ja då e det fanimej vår. Man kan börja med lite lättare kläder för att sen frysa tårna av sig på kvällen när man ska hem, men ändå, det är våren för mej.
Sommaren, med all sin prakt, alltid den där värmeböljan i maj, som följs av ett relativt svalt juni, och sen kommer allt i juli och augusti. Grillkvällar på klipporna, kvällsbad, kajak, Grönalund, utflykter, frukost på balkongen och det jag älskar mest, att få plantera den. Älskar verkligen att påta på min lilla balkong, så ni förstår att husägare är ju en dröm. den där känslan precis före semestern börjar, den är nästan ogreppbar...ledighet och fria dagar...magiskt.
Men att ligga på landet under en ek och läsa skräpböcker, se katterna tokrusa av friheten och känna doften av nyklippt gräs och en granne som snickrar. Det är sommar...
Kram på er
onsdag 21 september 2011
Gotland
Javisst, vi åker dit imorrn kväll :)
Min fantastiska VD har köpt en gammal byggnad mitt i Visby, som han rustat upp lägenheten i, å vi för låna den över helgen..inte klokt så generöst!
Så bil har vi lånat för att kuna ta oss runt på denna vackra ö :) plocka stenar, gå längs havsremsan och skrota, mysiga cafeér, härliga restauranger, å bästa av allt. Vi slipper alla hysteriska turister som super och stör. Har ni sett SOS Gute?
Det hela började med att han sa att det spökade där, mitt intresse väcktes direkt, då jag tror stenhårt på sådant. Så han ville vi skulle bo där och "känna av" hahha..så vi får se. Kanske flyttar vi in på hotellet efter någon natt ;) om de blir för besvärliga.
Som tack har jag köpt mitt favoritvin och två underbara frukostar på hotel Reisen. Har ni aldrig frukostat där, så gör det!
Kram och ha en underbar dag!
tisdag 20 september 2011
Ett kort draget för Stoffe!
Start a project related to something you´re curious about.
What do you wonder about? What would you like to learn more about? Your curiosity is like a road map that helps you know your soul´s preferred direction. You´re naturally curious about areas of life that are related to your devine mission (wich is the big reasonwhy you came to Earth).
Watch your thoughts and actions to get a bettersense of where your curiosity lies. Notice any topics that really excite you. Observe what you do in your spare time. Watch what grabs your attention about other people. Your close friends and family memners can also offer their observations about your areas og curiosity.
For instance, are you facinated by science, aimals, the weather, fashion, swimming, Egyptian history, or some other area of life? This card asks you to start a special project that allows you to learn more about ths topic. Make the time to read about the area related to your curiosity. Interview experts who are working in the field. Create an experiment or science project to help you learn more.
In oter words, use your curiosity as fuel to drive you forward a better understanding of yourself and your world.
:)
Hujedamej va kallt
Ikväll är det ruskigt i Stockholm :) Gillar rusk, för det står en grönsaksgryta och puttrar på spisen och efter det ska fröken ta sig ett varmt skumbad, tända lite ljus och krypa ner.
Den här hushistorien tog musten ur mej och jag stod och stortjööt som ett barn under duschens heta strålar igår...men det behövdes.
Jag är en sån känslomänniska så det är inte klokt, men jag är glad för det. Tänk att gå igenom livet i en beige gråskala ;-) hua va trist...Nu ska jag blogga lite bättre om någon tyckt jag vart lite knastertorr sista tiden hahha!
Puss och gokväll från innerstan
Beslut
Ja, hörrni, tack för alla era fina ord som faktiskt hjälpt massor här :)
Jag har lyssnat innåt och utåt och åt grannar och befäl och på mäklaren och på säljaren, på vänners råd. Det resulterade i en förvirrad känsla.
Vi kan ju inte köpa något när vi inte vet hur det låter från skjutbanan. Enligt kvinnan som bor i området låter det som små bomber som briserar, enligt mäklaren, knappt hörbart, enligt säljare, ja han har inte tänkt på det alls. Enligt grannarna som är pensionärer är det ett evigt smattrande, enligt Befälet så avrådde han indirekt, då en av de största skjutbanorna ligger framför vårt hus, och den andra är i direkt riktning mot vårt hus. Nu är det i sig ingen fara då de har vallar och det är en bra bit bort, men ni är med va..Vi behöver veta hur det låter för att våga köpa huset.
Enligt en bekant till en här på jobbet, som otroligt nog har bott i det här huset när hon jobade på gården, låter det mycket, de gödslar som stinker, elever som kör sina traktorer fram och tillbaka, och flugor som väller in såfort du öppnar fönstret. Nu tyckte jag det lät väl dramatiskt och lite småbittert, men som sagt vill man bo på landet så kanske man kan ta det där ;-)
Å det kan vi.
Men INTE skjutbanorna. Sen har vi tagit fram en karta över hela området, där militären har ett övningsområde som spärrar av hela skogen framför vårt hus. Visst kan man gå där, men "på egen risk" och det är ju inte riktigt så man vill känna när man flyttar till landet. Det spärrar även av hela vägen ner till vattnet, och gör det till världens omväg.
Jag ville lägga ett bud till mäklaren, men hon tillät inte det igår, för vi var för osäkra, har ni hört på maken?
Vi vill hålla oss kvar, hinna kolla lite noggrannare med ljudet. Men nej. Knäpp på nosen där. Oh hon kunde absooooluuut inte höra av sig om det kommer in flera bud ;) ja ni hör ju själva...it´s over. Det är såååååå många som är intresserade av huset och hon ville ju INTE lägga någon press på mig.
Kan jag tillägga att hon inte har kollat upp saker ordentligt, så gör inte den som köper huset det, så kommer det bli en tråkig historia.
Jo, för så här är det. Om man beträder skogen med häst el cykel så kan du bli åtalad för intrång.
Enligt mäklaren så red alla i området. Men näe, helt fel och det är faktiskt inte ens tillåtet.
Underbart hus, underbar miljö, men felplacerat läge..
Drog ett änlakort igår, och budskapet var, ha tålamod, snart klarnar allt och snart kommer allt du drömmt om, jag ska bara hålla sinnet lungt..så vi gör så.
Många kramar
Åsa
Jag har lyssnat innåt och utåt och åt grannar och befäl och på mäklaren och på säljaren, på vänners råd. Det resulterade i en förvirrad känsla.
Vi kan ju inte köpa något när vi inte vet hur det låter från skjutbanan. Enligt kvinnan som bor i området låter det som små bomber som briserar, enligt mäklaren, knappt hörbart, enligt säljare, ja han har inte tänkt på det alls. Enligt grannarna som är pensionärer är det ett evigt smattrande, enligt Befälet så avrådde han indirekt, då en av de största skjutbanorna ligger framför vårt hus, och den andra är i direkt riktning mot vårt hus. Nu är det i sig ingen fara då de har vallar och det är en bra bit bort, men ni är med va..Vi behöver veta hur det låter för att våga köpa huset.
Enligt en bekant till en här på jobbet, som otroligt nog har bott i det här huset när hon jobade på gården, låter det mycket, de gödslar som stinker, elever som kör sina traktorer fram och tillbaka, och flugor som väller in såfort du öppnar fönstret. Nu tyckte jag det lät väl dramatiskt och lite småbittert, men som sagt vill man bo på landet så kanske man kan ta det där ;-)
Å det kan vi.
Men INTE skjutbanorna. Sen har vi tagit fram en karta över hela området, där militären har ett övningsområde som spärrar av hela skogen framför vårt hus. Visst kan man gå där, men "på egen risk" och det är ju inte riktigt så man vill känna när man flyttar till landet. Det spärrar även av hela vägen ner till vattnet, och gör det till världens omväg.
Jag ville lägga ett bud till mäklaren, men hon tillät inte det igår, för vi var för osäkra, har ni hört på maken?
Vi vill hålla oss kvar, hinna kolla lite noggrannare med ljudet. Men nej. Knäpp på nosen där. Oh hon kunde absooooluuut inte höra av sig om det kommer in flera bud ;) ja ni hör ju själva...it´s over. Det är såååååå många som är intresserade av huset och hon ville ju INTE lägga någon press på mig.
Kan jag tillägga att hon inte har kollat upp saker ordentligt, så gör inte den som köper huset det, så kommer det bli en tråkig historia.
Jo, för så här är det. Om man beträder skogen med häst el cykel så kan du bli åtalad för intrång.
Enligt mäklaren så red alla i området. Men näe, helt fel och det är faktiskt inte ens tillåtet.
Underbart hus, underbar miljö, men felplacerat läge..
Drog ett änlakort igår, och budskapet var, ha tålamod, snart klarnar allt och snart kommer allt du drömmt om, jag ska bara hålla sinnet lungt..så vi gör så.
Många kramar
Åsa
söndag 18 september 2011
Våndor
Det här är ett fantastiskt vackert hus. Ett ombyggt torp, nyrenovrat helt i vår stil, vi gillar det verkligen.
Men jag är rädd för förändringar och jag tror inte att det är bra och går runt och känna sig rädd för ett sådanthär beslut. Men det är så jag i ett nötskal.
Jag har inte kunnat skriva ett enda inlägg under helgen pga av det här...
Vi åkte ut i lördags, och denna gång blev det en wow känsla. Det kändes så rätt. Men nu är det en vacker höst, det va en fin utflykt, tills vi ser att att bussen går en gång i timmen, och den matchar inte pendeltåget, jo ett av två.
Ett sånt här hus kommer inte tillbaka. Det är omgivet av hagar med kor och hästar. Korna är underbara, de står och tittar så nyfiket och det va ett helt gäng som kom vandrande fram till oss och hälsade.
Killen som äger huset idag är 25 år och snickare och det är så fint.
MEN, kommer jag att trivas i den där avskärmade miljön? Inte ha närheten till videobutiken, eller en promenad runt vattnet, eller att spontant cykla iväg och handla blommor, att kunna ta en promenad in till stan.
Visst är det inte ute i ingenmansland, det tar 30 min med bil så är du inne i stan.
Jag går nästan aldrig ut på en promenad runt vattnet, å jag badar inte så ofta heller, men vetskapen om att det finns här hemma, gör mej lugn.
Sen har militärerna en skjutbana i skogarna runt oss, vilket innebär att man inte kan röra sig hur man vill, och jag är lite rädd att den kommer att störa oss. Han som bor där nu har inte upplevt den som störande. Men vad ska han säga till två rosiga potentiella köpare?
Men återigen, det är så typiskt mig att börja vackla..bli osäker. Först va det njjaa, sen blev det JA, å nu osäker igen.
Ofta blir mina förändringar jag går igenom något positivt, men förändring skrämmer mig massor.
Skulle vi inte trivas är det ju bara att sälja och flytta tillbaka till stan. Större måste vi ju ändå bo såsmåningom. Men jag har bott på min ö i 22 år, allt kommer kännas tufft att flytta ifrån...
Kramar från velfia..
Men jag är rädd för förändringar och jag tror inte att det är bra och går runt och känna sig rädd för ett sådanthär beslut. Men det är så jag i ett nötskal.
Jag har inte kunnat skriva ett enda inlägg under helgen pga av det här...
Vi åkte ut i lördags, och denna gång blev det en wow känsla. Det kändes så rätt. Men nu är det en vacker höst, det va en fin utflykt, tills vi ser att att bussen går en gång i timmen, och den matchar inte pendeltåget, jo ett av två.
Ett sånt här hus kommer inte tillbaka. Det är omgivet av hagar med kor och hästar. Korna är underbara, de står och tittar så nyfiket och det va ett helt gäng som kom vandrande fram till oss och hälsade.
Killen som äger huset idag är 25 år och snickare och det är så fint.
MEN, kommer jag att trivas i den där avskärmade miljön? Inte ha närheten till videobutiken, eller en promenad runt vattnet, eller att spontant cykla iväg och handla blommor, att kunna ta en promenad in till stan.
Visst är det inte ute i ingenmansland, det tar 30 min med bil så är du inne i stan.
Jag går nästan aldrig ut på en promenad runt vattnet, å jag badar inte så ofta heller, men vetskapen om att det finns här hemma, gör mej lugn.
Sen har militärerna en skjutbana i skogarna runt oss, vilket innebär att man inte kan röra sig hur man vill, och jag är lite rädd att den kommer att störa oss. Han som bor där nu har inte upplevt den som störande. Men vad ska han säga till två rosiga potentiella köpare?
Men återigen, det är så typiskt mig att börja vackla..bli osäker. Först va det njjaa, sen blev det JA, å nu osäker igen.
Ofta blir mina förändringar jag går igenom något positivt, men förändring skrämmer mig massor.
Skulle vi inte trivas är det ju bara att sälja och flytta tillbaka till stan. Större måste vi ju ändå bo såsmåningom. Men jag har bott på min ö i 22 år, allt kommer kännas tufft att flytta ifrån...
Kramar från velfia..
lördag 17 september 2011
Supermodell
Det här är en kollega på jobbet´s dotter. Hon blev upptäckt på e restaurang, idag vill alla ha henne. Hon går visningar för Jimmiy Choo, Valentino osv... helt galet. Jag frågade hennes mamma om hon skulle rida på vågen nu. Nä - hon vill gå klart skolan, säger hennes fina mamma. Jag häpnar...å tänker, skolan finns ju ändå kvar ;-). Men jag gillar ändå när människor inte tappar huvudet helt. Men ändå...hur hade du gjort?
fredag 16 september 2011
Ensligt eller inte
Ja, vi kom ut. Det var som att köra i barnen i bullerbyn känsla, vackra fält och gårdar, ekar och allér.
Vi kom fram och klev in, det var vacker, men mycket mindre än vi såg det som. Jag ville direkt riva ut det moderna köket och göra en matplats. Det var mörkare, pga av att det är djupa fönsterfoder och träd runt huset. Övervåningen som vi var osäkra på var fantastisk.
Det va en nja känsla. Ingen fett ja, eller hell no!
Det stör mej.
Jag tror jag/vi blåste upp det för mycket. När jag blåser upp något, blir det ofta platt fall. I alla lägen. Älskar jag en människa vid första anblicken, gillar jag den oftast inte sen. Har jag svårt för någon vid första mötet, så faller jag ofta för den personen senare osv.
Vi ska åka ut imorrn igen. En del av mej gör att det växer i mej, jag blir upprymd och kosmisk. En annan känner, klarar jag av ensligheten. Här i stan, eller ön, så känner man alltid att det e folk runt omkring, en mysfaktor, en gemenskap. Men där ute skulle det bara vara vi?
Å korna förstås, å lite hästar.
Eg. är det inget olikt här. Vi är ju bara inne när vi e hemma.
Jag vet varken ut el in. Men imorrn när vi tittar på det igen så får vi se då.
Det är ett sjukt unikt boende, som vi aldrig lär finna igen. Jag lovar er. Hus finns det gott om, men inte landetkänsla som är i kontakt med Stockholm, så pass nära som 30 minuter med bil.
Va tror ni?
Kramar Åsa
Vi kom fram och klev in, det var vacker, men mycket mindre än vi såg det som. Jag ville direkt riva ut det moderna köket och göra en matplats. Det var mörkare, pga av att det är djupa fönsterfoder och träd runt huset. Övervåningen som vi var osäkra på var fantastisk.
Det va en nja känsla. Ingen fett ja, eller hell no!
Det stör mej.
Jag tror jag/vi blåste upp det för mycket. När jag blåser upp något, blir det ofta platt fall. I alla lägen. Älskar jag en människa vid första anblicken, gillar jag den oftast inte sen. Har jag svårt för någon vid första mötet, så faller jag ofta för den personen senare osv.
Vi ska åka ut imorrn igen. En del av mej gör att det växer i mej, jag blir upprymd och kosmisk. En annan känner, klarar jag av ensligheten. Här i stan, eller ön, så känner man alltid att det e folk runt omkring, en mysfaktor, en gemenskap. Men där ute skulle det bara vara vi?
Å korna förstås, å lite hästar.
Eg. är det inget olikt här. Vi är ju bara inne när vi e hemma.
Jag vet varken ut el in. Men imorrn när vi tittar på det igen så får vi se då.
Det är ett sjukt unikt boende, som vi aldrig lär finna igen. Jag lovar er. Hus finns det gott om, men inte landetkänsla som är i kontakt med Stockholm, så pass nära som 30 minuter med bil.
Va tror ni?
Kramar Åsa
Snart åker vi
Tack fina ni som skriver så gulliga inlägg, blir helt rörd här framför skärmen :)
Här kommer 2 bilder till på drömhuset..
torsdag 15 september 2011
Nu är bollen i rullning
Imorrn får vi titta på drömhuset...nyrenoverat, gammal stil, spröjsade fönster, fina gedigna golv, kakelugnar...å bäst av allt, grannarna är låååångt bort. Den bästa grannen är hästar :)
Ingen större aktivitet på budningen (so far) men vi har råd att gå upp en hel del, så det kan gå...om allt vill och vi fortfarande känner woooow när vi står där i det fina köket me de äkta golvtiljorna...under takbjälkar i brunt som möter det vita, rena..
Hålller ni tummar å tå nu?
Ingen större aktivitet på budningen (so far) men vi har råd att gå upp en hel del, så det kan gå...om allt vill och vi fortfarande känner woooow när vi står där i det fina köket me de äkta golvtiljorna...under takbjälkar i brunt som möter det vita, rena..
Hålller ni tummar å tå nu?
Vårt drömhus
är funnet. Jag vill bo där, jag känner lugnet där, det är ute på landet bland kor och hästar. Men, det finns ett svart litet moln.
Visningen är gjord, budgivningen är igång, jag har å göra med en mäklare som verkar intresserad när vi talar, men sen är det tyst.
Vi kunde åka ut idag på fm, men ingen av oss kan lämna jobbet så snart.
Jag.Vill.Bo.Här.
Hur mycket kan vi terrorisera en mäklare? Ska vi lägga ett bud i väntan på att få se det?
Visningen är gjord, budgivningen är igång, jag har å göra med en mäklare som verkar intresserad när vi talar, men sen är det tyst.
Vi kunde åka ut idag på fm, men ingen av oss kan lämna jobbet så snart.
Jag.Vill.Bo.Här.
Hur mycket kan vi terrorisera en mäklare? Ska vi lägga ett bud i väntan på att få se det?
onsdag 14 september 2011
Ett litet ljusare inlägg
Igår då ja, så skulle vi som sagt ha tvättstugan. Vi trampar ut med högarna i trapphuset, jag ställer min sedvanliga fråga, har du nycklar? Till Jonas. Japp, sa han glatt.
Vi stänger dörren och i trappen ner, så säger Jonas neeeeeeeeeeeeeeeejjj Vad är det säger jag?
Jag glömde nyckeln, säger han med skamsen blick. Gömde du nyckeln? upprepar jag och ser ut som en fågelholk och fattar inte hur det gick till. Jag frågade ju just?, sa jag.
Ja men jag hakade av de till lägenheten. Hakade du av?, sa jag med ännu mer frågetecken i rösten. Varför då?
Nu ska ni veta att min älskade Jonas har en förkärlek till att helst inte bära nycklar alls. De åker gärna ner i min väska och han frågar ofta om jag kommer va hemma när han kommer om han ska bort på något, så han slipper ta med nycklar.
Men varför gör du det sa jag?, fortfarande som ett frågetecken.
Jo, men jag hade kavaj och kunde inte ha hela knippan i fickan, sa han.
Det är undefär här jag börjar skratta, ger honom en varm kram och en puss.
Ja, så där står vi, med stormen Katia vinandes runt våra huvuden, jag längtar till duschen, eftersom jag körde ett tungt pass på gymet. Men allt jag kan göra är att skratta och hör ni, jag älskar den mannen.
Vi hämtar en träpall på vinden som Jonas kan klättra upp på, han tar tag i balkongen, en fot på dörren bredvid vår port, å swich så är han uppe vid balkongen, klättrar försiktigt ut på ett en smal plåt, och får upp fönstret. Det är alltid öppet för frisk luft dag som natt. Men det är här han säger något som får mej att skratta så jag kiknar..
Har ni sett den där galna fransmannen, han som klättarr på fasader och skyskrapor utan lina och sele? Iaf, vi såg en dokumentär med honom, och han var så himla rolig när han beskrev sina prestationer, om och om igen sa han på bruten franskengelska If I drop I die. Å det här hade vi vansinnigt roligt åt när vi såg den, typ näähä? Det säger min finaste kärlek när han hänger ovanför porten under fönstret
If öii dröööp I daie..han e underbar, världens charmigaste man.
Bilden visar Alain Robert-fransmannen även kallad spindelmannen
Vi stänger dörren och i trappen ner, så säger Jonas neeeeeeeeeeeeeeeejjj Vad är det säger jag?
Jag glömde nyckeln, säger han med skamsen blick. Gömde du nyckeln? upprepar jag och ser ut som en fågelholk och fattar inte hur det gick till. Jag frågade ju just?, sa jag.
Ja men jag hakade av de till lägenheten. Hakade du av?, sa jag med ännu mer frågetecken i rösten. Varför då?
Nu ska ni veta att min älskade Jonas har en förkärlek till att helst inte bära nycklar alls. De åker gärna ner i min väska och han frågar ofta om jag kommer va hemma när han kommer om han ska bort på något, så han slipper ta med nycklar.
Men varför gör du det sa jag?, fortfarande som ett frågetecken.
Jo, men jag hade kavaj och kunde inte ha hela knippan i fickan, sa han.
Det är undefär här jag börjar skratta, ger honom en varm kram och en puss.
Ja, så där står vi, med stormen Katia vinandes runt våra huvuden, jag längtar till duschen, eftersom jag körde ett tungt pass på gymet. Men allt jag kan göra är att skratta och hör ni, jag älskar den mannen.
Vi hämtar en träpall på vinden som Jonas kan klättra upp på, han tar tag i balkongen, en fot på dörren bredvid vår port, å swich så är han uppe vid balkongen, klättrar försiktigt ut på ett en smal plåt, och får upp fönstret. Det är alltid öppet för frisk luft dag som natt. Men det är här han säger något som får mej att skratta så jag kiknar..
Har ni sett den där galna fransmannen, han som klättarr på fasader och skyskrapor utan lina och sele? Iaf, vi såg en dokumentär med honom, och han var så himla rolig när han beskrev sina prestationer, om och om igen sa han på bruten franskengelska If I drop I die. Å det här hade vi vansinnigt roligt åt när vi såg den, typ näähä? Det säger min finaste kärlek när han hänger ovanför porten under fönstret
If öii dröööp I daie..han e underbar, världens charmigaste man.
Bilden visar Alain Robert-fransmannen även kallad spindelmannen
tisdag 13 september 2011
Ett litet mörkare inlägg
Jag var utbränd för många år sen, 13 ungefär. På den tiden var det ingen som visste vad det var riktigt, eller det var inte lika trendigt som det är idag om jag säger så.
Men sen den tiden har jag haft kvar en inombords stress, och det ger sig aldrig och jag behöver jobba med den.
Jag fick aldrig ngn hjälp och jag bad aldrig om den heller, för jag visste inte bättre.
Den tar sig många olika former. Jag blev perfektionist för om jag har det fint hemma som är min borg så kan jag koppla av.
Men i vilket fall, idag kom det över mig. Fast jag vart och tränat ett stenhårt pass på gymmet och var på supergott humör när jag kom hem.
Men det kom ändå som en grå äcklig dimma. Jag tycker aldrig att jag sitter ner och tar det lugnt. Jag strävar efter det, men jag kommer aldrig dit. Det räcker med att man har ärenden efter jobbet som drar ut på tiden, så e jag hemma halv åtta, innan man har fått i sig mat och allt e klart, är det dags att gå och lägga sig igen. Upp till nästa dag.
Idag hade vi tvättstugan, när jag kom hem, Jonas hade handlat och lagade mat vi pratade länge och det var mysigt. Ner i tvättstugan, upp å käka. Jag slapp disken och jag slapp bädda rent, han sa lägg dej och mys på soffan. Det är kärlek när någon säger så. Men ändå så ligger jag där och känner skuld, skuld för att jag inte hjälper till, fast han inte vill det, skuld för att jag inte leker med katterna, skuld över alla vänner och familj man borde träffa, herregud, jag har inte ens barn? Å lika starkt känner jag att min kropp behöver avkoppling, lugn och ro, men det kommer inte.
Jag vill sällan el aldrig boka upp mig på helgen, för det är min "heliga tid" jag vill vara fri och ta dagen som den kommer, jag vill inte ha en tid att passa då.
Då bli det tajt, tiden räcker inte till allt jag vill.
Eftersom jag vill komma i form, så krävs det några timmar i veckan på gymmet. När ska jag lägga dem? På morgonen vid 06? eller efter jobbet så jag får fortsätta komma hem sent och i princip rasa i säng efter det?
Planera planera och planera, kalkylera för att vinna tid, tid till lugn och ro. Å vi har som sagt inte ens barn?
Jag vill så mycket, men min kropp och själ behöver lugn och ro den med. Hur hittar jag en bra balans och släpper min tråkiga inställning till att inte vilja boka upp mig, jaga tid i lugn och ro? För jag vill så gärna känna stimulans i livet OCH balans.
Mindfulness kanske skulle vara något för fröken stress..
Någon som känner igen sig?
Nu stänger jag av tv´n för det är bara skrälig reklam och hysteriskt dåliga såpor överallt, isch vilken skräp-tv det har skapats.
Kram och godnatt
Vi gör som alla andra
Jag är väl en sån där "kärringen mot strömmen", inte alltid, men rätt ofta.
Igår på Yogan, så har helt plötsligt hela gruppen börjat använda plädar, ni vet sånna där fleeceplädar, i kärlekens färg, rött.
Inget ont i det alls, mer än att jag återigen reflekterar över att, när jag gick gången innan var det ingen som hade den där filten? Å vi satt utanför och väntade på ledaren.
Igår gick alla in, fast ledaren inte hade kommit, några drog på sig pläden som ett täcke och låg där inne raklånga på sin yogamatta och typ sov? Eller kanske var det meditation?
Men fler och fler kom och alla gjorde samma sak, nästan alla iaf.
Men då blir jag som sagt kärringen mot strömmen. Jag tar inte en pläd bara för att alla andra gör det ;-) jag sitter helt sonika enkelt, avspänt och väntar på ledaren, utan filt.
Varför? Jo för jag gillar inte att göra som alla andra bara för att alla gör si el så hahha. Stört? Ja förmodligen.
Men varför är vi så gruppberoende? Har ni funtat på det?
Vi har så lätt för att göra som "alla andra". Är det ett trygghetstänk?
Det kan stå en skål med chips på en fest, men ingen börjar äta, ingen vill vara den glupska. Men såfort en person bryter isen, så står snart alla där och gräver.
Vi står i en prydlig rad och väntar på en försenad buss. När bussen kommer börjar någon att hetsa och tränga sig, vilket innebär att människan tänker, får du så får minsann jag, å så har vi kaos.
Ingen tar den sista tårtbiten, alla skär en liiiten liten snutt vardera, men den där sista vill ingen verka girig och ta.
Jag är den som kommer in och säger, nämen va gulliga ni är att ni sparade en bit till mig och tar den ;-) med glimten i ögat förstås..
Kram på er!
Igår på Yogan, så har helt plötsligt hela gruppen börjat använda plädar, ni vet sånna där fleeceplädar, i kärlekens färg, rött.
Inget ont i det alls, mer än att jag återigen reflekterar över att, när jag gick gången innan var det ingen som hade den där filten? Å vi satt utanför och väntade på ledaren.
Igår gick alla in, fast ledaren inte hade kommit, några drog på sig pläden som ett täcke och låg där inne raklånga på sin yogamatta och typ sov? Eller kanske var det meditation?
Men fler och fler kom och alla gjorde samma sak, nästan alla iaf.
Men då blir jag som sagt kärringen mot strömmen. Jag tar inte en pläd bara för att alla andra gör det ;-) jag sitter helt sonika enkelt, avspänt och väntar på ledaren, utan filt.
Varför? Jo för jag gillar inte att göra som alla andra bara för att alla gör si el så hahha. Stört? Ja förmodligen.
Men varför är vi så gruppberoende? Har ni funtat på det?
Vi har så lätt för att göra som "alla andra". Är det ett trygghetstänk?
Det kan stå en skål med chips på en fest, men ingen börjar äta, ingen vill vara den glupska. Men såfort en person bryter isen, så står snart alla där och gräver.
Vi står i en prydlig rad och väntar på en försenad buss. När bussen kommer börjar någon att hetsa och tränga sig, vilket innebär att människan tänker, får du så får minsann jag, å så har vi kaos.
Ingen tar den sista tårtbiten, alla skär en liiiten liten snutt vardera, men den där sista vill ingen verka girig och ta.
Jag är den som kommer in och säger, nämen va gulliga ni är att ni sparade en bit till mig och tar den ;-) med glimten i ögat förstås..
Kram på er!
Yogafjärt
Nääääää, det va inte jag ;-) hahhha, men jag fick bita mej hårt i läppen för att inte börja fnissa hysteriskt. Stackarn, jag led med henne..det va när vi gjorde ryggrullningar, i den där osmickrande positionen där du ligger på rygg, men dina knän uppdragna mot magen och håller i under låren och gungrullar upp och ner, ah, lätt hänt, extremt roligt.
När jag berättade för Jonas så fick jag kramp i magen av skratt, tårarna sprutade och han var helt exalterad för att han ska nämligen följa med på måndag. Plutten. Visade han rörelserna och han är ju så stel. Men han är det finaste, för han går all in och kämpade tappert för varje position jag lärde ut. Så är det, mycket fotboll och löpning, med för lite stretch. Tror det kommer göra han susen.
Kram på er
måndag 12 september 2011
Våra barn
Hur vill vi att de ska bli egentligen? Med risk för att få en överarbetad sur mamma på mig ;-)
Alltså, hur vill vi forma våra barn? Jag tror jag kommer att följa min egen uppfostran.
Jag hade inga föräldrar som "krävde" att jag skulle bli något speciellt. Det känner du själv sa de. Många av mina klasskompisar då jag kommer från en "finare" del i Stockholm hade höga krav på sig. Det skulle bli läkare, advokater, psykologer osv. Det var inte alltid så roligt med deras föräldrars förväntningar. Men mina föräldrar lade aldrig den pressen på mig. Det är jag så innerligt tacksam för.
Jag hade regler, att vara hemma en viss tid, att alltid höra av mig och mina föräldrar trodde på frihet med ansvar, inte en massa förbud.
När jag var liten kastade vi kula, hoppade hage, tvist, hopprep, pallade körsbär och äpplen, ibland plommon. Vi gick ut med hundar och hade videokvällar hemma hos varandra, där vi såg Göta Kanal och Macken, och det bästa som fanns var Dallas, fast Dallas var väl kanske i överkant, men ändå, Familje Macahan med Luke...gud va snygga han var Luke. Fame, Mupparna osv...
Det var ingen märkespress på kläderna i skolan, inte vad jag upplevde i vilket fall. Tjejerna hade inte string och ingen hade BH heller för den delen.
Idag sitter ungarna framför datorn, spelar spel, äter skräpmat, blir beroende av de här spelen dessutom, slutligen deprimerade och feta, sen kommer mobbingen och vad händer efter det?
Vad hände med umgänget, där man spelade familjespel? Vad hände med utelivet i skogen? Vad hände med att ringa varandra istället för att maila och sms:a?
Vad hände med att fråga chans på en skrynklig och nervös lapp som polaren smugit ner i skolbänken? Vad hände med att ringa varandra på födelsedagen?
Idag kommer ett sms, eller ett meddelande på FB i bästa fall och det tror jag gäller alla åldrar. Vad hände med handskrivna brev?
Varför har allt blivit så opersonligt och hårt?
Vill vi ha det såhär?
Nej, mitt barn ska få växa upp med båda fötterna på jorden, med en god självkänsla och ett gott självförtroende, jag vill lära det att det inre är viktigare än det yttre och jag vill lära det att ta ansvar för sina handlingar. Frihet med ansvar, precis som jag hade. Jag kommer att finnas där och heja på det i allt som händer i dess liv, jag vill vara en mamma som bryr mig om, men även visa respekt när det behövs. Jag önskar att vi kommer spela familjespel, och palla äpplen, och gå ut med hundar och ha videokvällar, för jag vill att mitt barn ska få samma fina uppväxt som jag fick.
Inte fastna i ett internet missbruk eller som en feg sms:are. Jag vill lära mitt barn att ringa dem som står dem nära, när det är deras dag. Jag vill lära mina barn respekt för andra människor och att visa kärlek och omtanke. Jag tror på det, ja, det gör jag.
Jag älskar er mamma och pappa
tack!
Alltså, hur vill vi forma våra barn? Jag tror jag kommer att följa min egen uppfostran.
Jag hade inga föräldrar som "krävde" att jag skulle bli något speciellt. Det känner du själv sa de. Många av mina klasskompisar då jag kommer från en "finare" del i Stockholm hade höga krav på sig. Det skulle bli läkare, advokater, psykologer osv. Det var inte alltid så roligt med deras föräldrars förväntningar. Men mina föräldrar lade aldrig den pressen på mig. Det är jag så innerligt tacksam för.
Jag hade regler, att vara hemma en viss tid, att alltid höra av mig och mina föräldrar trodde på frihet med ansvar, inte en massa förbud.
När jag var liten kastade vi kula, hoppade hage, tvist, hopprep, pallade körsbär och äpplen, ibland plommon. Vi gick ut med hundar och hade videokvällar hemma hos varandra, där vi såg Göta Kanal och Macken, och det bästa som fanns var Dallas, fast Dallas var väl kanske i överkant, men ändå, Familje Macahan med Luke...gud va snygga han var Luke. Fame, Mupparna osv...
Det var ingen märkespress på kläderna i skolan, inte vad jag upplevde i vilket fall. Tjejerna hade inte string och ingen hade BH heller för den delen.
Idag sitter ungarna framför datorn, spelar spel, äter skräpmat, blir beroende av de här spelen dessutom, slutligen deprimerade och feta, sen kommer mobbingen och vad händer efter det?
Vad hände med umgänget, där man spelade familjespel? Vad hände med utelivet i skogen? Vad hände med att ringa varandra istället för att maila och sms:a?
Vad hände med att fråga chans på en skrynklig och nervös lapp som polaren smugit ner i skolbänken? Vad hände med att ringa varandra på födelsedagen?
Idag kommer ett sms, eller ett meddelande på FB i bästa fall och det tror jag gäller alla åldrar. Vad hände med handskrivna brev?
Varför har allt blivit så opersonligt och hårt?
Vill vi ha det såhär?
Nej, mitt barn ska få växa upp med båda fötterna på jorden, med en god självkänsla och ett gott självförtroende, jag vill lära det att det inre är viktigare än det yttre och jag vill lära det att ta ansvar för sina handlingar. Frihet med ansvar, precis som jag hade. Jag kommer att finnas där och heja på det i allt som händer i dess liv, jag vill vara en mamma som bryr mig om, men även visa respekt när det behövs. Jag önskar att vi kommer spela familjespel, och palla äpplen, och gå ut med hundar och ha videokvällar, för jag vill att mitt barn ska få samma fina uppväxt som jag fick.
Inte fastna i ett internet missbruk eller som en feg sms:are. Jag vill lära mitt barn att ringa dem som står dem nära, när det är deras dag. Jag vill lära mina barn respekt för andra människor och att visa kärlek och omtanke. Jag tror på det, ja, det gör jag.
Jag älskar er mamma och pappa
tack!
Woooow
Hoho, gick upp 03.40 i fredags, planet gick 06:50, eller inte med Air France, de är alltid sena, men de tog in det i luften både ner och upp.
När vi kom fram så var det varmt och lite klibbigt väder och snart kom solen och vi upplevde Villa Savoye och Versailles, å gesse va vackert det var, vilka slott och gårdar och så hade de en makalös utsällning av kläderna de bar på den tiden, som de stora modeskaparna hade låtit sy upp och återskapat de här kreationerna. Tyvärr fick man ej fota kläningarna, och eftersom jag respekterar förbud så tordes jag inte lyfta upp min systemkamera även om många använde sina småkameror och mobiler.
Champagen flödade på kvällarna och vi åt på en vacker restaurang som heter Le Pavillon du lac, och fransmännens dessert bord är inget å leka med, jag rullade ut är väl mer benämningen.
Nästa dag tog jag en "day off" då det var lite för mycket "arkitektur" för min smak. Det hela resulterade i att jag blev lost in Paris.
Jag gick längs la Vilette ner mot staden, men efter ett tag så tänkte jag, jag kan ju inte tönta längs den hela vägen, så jag vek helt sonika av. BIG misstake. HUGE. Jag gick och jag gick och jag gick, efter ett tag tänkte jag vika tillbaka, men fel, helt fel...jag hamnade nästan ända nere vid Seine. Och det mina vänner, det är långt bort från vårt hotell.
Jag gick slutligen in på en pub och frågade ursäkta, kan du tala om vart jag befinner mig?. Bartendern hade rätt roligt åt att jag var helt lost och tyckte jag skulle ta tåget hem, nej du, tänkte jag i mitt stilla sinne. Jag går inte ner i den labyrinten.
Jag fortsatte efter att ha tagit en öl på stället. Fann mig på kartan, började hitta vägarna och tänkte, faan va bra det går nu, va bra jag är! Tills jag kom till en byggplats, vek av för tidigt och gick tillbaka hela vägen igen. Asså hur risig kan man vara i sitt lokalsinne på en skala?
Jag hamnade i ngt afrikanskt kvarter. Kan säga somsåhär, jag var den enda som lös vitt där och de stod i stora klungor och stoppade kvinnor överallt, vända mot gatan i nästan kedjeliknande gäng och man fick liksom gå igenom klungorna nästan för att komma fram. Mig brydde de sig faktiskt inte om insåg jag när jag äntligen kommit förbi, de var bara afrikanska kvinnor som de trakaserade. Det var även en riklig prostution i samma område, och jag undrar idag vart jag hamnade egentligen.
Jag kom slutligen hem, tog en låååång dusch och sen var det middag igen på Le Train Blue, ooohhh vilket jädra brasserie!!
Om du besöker Paris, så är den ett måste, eller Brasserie Weppler som jag och Jonas var på i våras. Gudomliga ställen, gudomlig mat och fantastiska servitörer.
Vet ni, de hade tom en huskatt på denna 5-stjärniga restaurang, han heter Pollou. En vitbeige historia, franskare än något annat. Han har bott där i 10 år och jag blev sådär gråtmild när de stolt berättade om honom då jag frågade, han hängde i biblioteksdelen och var inte av den kjelsjuka sorten, men han var så cool.
Ja det var resan i korta drag och några foton. Jag fick med mig lite bakverk hem till Jonas
och lite olika goda parfymer till oss båda, men det är skönt att vara hemma igen, framförallt så kan jag den här staden, å det är bra för en imsevimsespindel som jag
torsdag 8 september 2011
Next Paris!
Imorrn bitti åker jag till Paris för att titta på fransk arkitektur med världens skönaste gäng.
Det blir fina restauranger, hotell-lyx och kanske lite nattklubbsrazzel men mycke härliga skratt framförallt!
På lördag har vi 31 grader på kvällen säger väderkartorna....piuh
Vi hörs på måndag igen
KRAM!
onsdag 7 september 2011
Det är värre att inte veta vad man vill än att göra något man inte vill
Hur ska jag ta reda på vad jag vill bli och utbilda mig till?
En del av mig vill bli polis, just för att det är spännande, omväxlande säkert ett givande arbete.
Vad som talar emot: Jag vill inte jobba kvällar och helger och jag är rädd för den sexistiska synen inom yrket.
Jag vill jobba som hundcoach, just för jag älskar hundar, och jag ser så mycket elände. Jag vill hjälpa människor att ta bättre hand om dem, att får hjälpa människor att förstå vad deras hundar behöver och hur du kan träna din hund till ett aktivt och bra liv. Både för hunden och för dig själv. En hund som är stimulerad och lycklig, som får sin dos av allt vad den behöver, att de får en ledare framför sig, inte någon som ignorerar dem eller inte har intresset att träna sin hund ens från början.
Det som talar emot: kan jag leva på det?
Jag vill jobba med någon form av terapi. Jag mår sjukt gott av att ha bidragit till att någon mår lite bättre i sitt liv, hjälpa någon att sortera tankarna, knuffa fram någon som är rädd för något, få den att ta steget (ja ni hör ju, det e ju jag som behöver hjälpen hahha)
Men att få känna att jag har bidragit till att någon mår bättre än vad den gjorde innan..
Det som talar emot: det är en dyr och lång väg just nu.
Ja, det blev kanske ett flummigt inlägg, men jag vet verkligen inte vad jag vill i mitt yrkesval. Allt ligger framför mina fötter men jag kan inte bestämma mig alllllls...å det suger så fett!
Hur ska jag göra? Har någon ett gott råd?
Kram kram
En del av mig vill bli polis, just för att det är spännande, omväxlande säkert ett givande arbete.
Vad som talar emot: Jag vill inte jobba kvällar och helger och jag är rädd för den sexistiska synen inom yrket.
Jag vill jobba som hundcoach, just för jag älskar hundar, och jag ser så mycket elände. Jag vill hjälpa människor att ta bättre hand om dem, att får hjälpa människor att förstå vad deras hundar behöver och hur du kan träna din hund till ett aktivt och bra liv. Både för hunden och för dig själv. En hund som är stimulerad och lycklig, som får sin dos av allt vad den behöver, att de får en ledare framför sig, inte någon som ignorerar dem eller inte har intresset att träna sin hund ens från början.
Det som talar emot: kan jag leva på det?
Jag vill jobba med någon form av terapi. Jag mår sjukt gott av att ha bidragit till att någon mår lite bättre i sitt liv, hjälpa någon att sortera tankarna, knuffa fram någon som är rädd för något, få den att ta steget (ja ni hör ju, det e ju jag som behöver hjälpen hahha)
Men att få känna att jag har bidragit till att någon mår bättre än vad den gjorde innan..
Det som talar emot: det är en dyr och lång väg just nu.
Ja, det blev kanske ett flummigt inlägg, men jag vet verkligen inte vad jag vill i mitt yrkesval. Allt ligger framför mina fötter men jag kan inte bestämma mig alllllls...å det suger så fett!
Hur ska jag göra? Har någon ett gott råd?
Kram kram
En PMS-craving
Vet ni vad en sån här jädra kaka innehåller?!
1 enda?! Håll i er nu....52 kcal!!!!!, står det på framsidan...niiiice..blir lite rundare varje månad med andra ord. Enda gången jag vill ha choklad. Har snart ätit 8 st...fint + en japp, dubbel dessutom...oh yes ;-)
Men Kasper gillar dem me
Änglakort
Har ni provat sådana?
Igår köpte jag mitt första paket. Det fanns säkert 40 olika varianter, jag stod inne i butiken i 1½ h och försökte välja. Tillslut bad jag i ren desperation tjejen som jobbade där inne om råd, men hon visste inte alls, hon försökt tipsa och en vän sa, välj den som tilltalar till dig.
Tillslut högg jag ett med guldkanter och vackra motiv av enhörningar på.
Eftersom jag har en förstående sambo så frågade jag om han ville prova, njae, tyckte han, jo men testa sa jag, bara ställ en fråga till änglarna och så kuperar du korten och drar ett. Han ställde sin fråga i tysthet, kuperade, drog ett kort och jag såg hur ett lite hemligt leende spred sig när han läste på kortet, ett överraskat och lite som shitvacoolt-leende.
Jag är inte troende på någon gud, men jag tror på andlighet, vår inre röst.
Jag har upplevt för mycket för att kunna vifta bort det som nonsens. Men det, det tar vi en annan gång.
Tyska tanten
Ja, hon finns här runt mina kvarter, där jag brukar gå ut och ta luft. Appropå luft. Vi lyckas alltid tajma varandra och i början tyckte jag hon var en kul tant, tills jag insåg att hon släpper en aldrig. Hon pratar och pratar och pratar och pratar lite till. Det har gått så långt att jag undviker att gå ut när hon dyker upp, jag drar mig skyggt tillbaka in i kupan igen som en ängslig bi, som ett bi som rykt ihop med bidrottningen och bara vill försvinna ur hennes åsyn.
Lite skäms jag över min osociala person, men när en människa saknar radar för när det räcker, då blir jag skygg.
En gång kom hon med bussen rakt över gatan, jag såg henne, men försent, jag försökte skynda mig in, men hon kom ropandes hallllååååå hallllåååååååååå haaaaaallllllllåååååååååååååå, och det var bara att snällt krypa till korset och verka intresserad av alla hennes svedor och gnäll över livet. En gång tog jag upp telefonen och låtsades stå i ett samtal, tror du hon brydde sig om det, nej nej, hon gick igång och malde och malde. Men ändå någonstans gilar jag henne, den tyska lilla tanten, Kungsholmens eget lilla krutpaket som läxar upp en om livet, sitt liv.
Har du någon sån person i ditt liv?
Lite skäms jag över min osociala person, men när en människa saknar radar för när det räcker, då blir jag skygg.
En gång kom hon med bussen rakt över gatan, jag såg henne, men försent, jag försökte skynda mig in, men hon kom ropandes hallllååååå hallllåååååååååå haaaaaallllllllåååååååååååååå, och det var bara att snällt krypa till korset och verka intresserad av alla hennes svedor och gnäll över livet. En gång tog jag upp telefonen och låtsades stå i ett samtal, tror du hon brydde sig om det, nej nej, hon gick igång och malde och malde. Men ändå någonstans gilar jag henne, den tyska lilla tanten, Kungsholmens eget lilla krutpaket som läxar upp en om livet, sitt liv.
Har du någon sån person i ditt liv?
tisdag 6 september 2011
När man behöver luft
Asså idag OCH igår var/är två riktiga crapdagar. Precis allt som kan krångla krånglar.
Idag var måttet rågat och för första gången på 8 år gav jag bort telefonen till min ersättare och sa här, kan du ta telefonen 15-30 minuter, jag behöver gå h ä r i f r å n nu. Tja, vad ska hon säga , men det är en pigg och hungrig tjej, så hon sa glatt självklart och jag gick upp och tog mej en kaffe, drack ett glas iskallt vatten, sen gick jag ut längs denna vackra kanal, med min kaffe och drog djupa halsbloss.
Valde ut en bänk i solen och bara satte mig ner och andades, ä jädrar va det behövdes. Så kom väldens finaste vove förbi, hon såg mig rätt in i ögonen, och hon såg att något behövdes muntras upp, och vi har mötts förut hon och jag, Smilla.
En blandning av jakt retriver, schäfer och förmodligen lite border collie. Men hon ser ut som en svart jaktgolden, liten fin och varm..Vi pratade länge, jag och ägaren, om jobbet, livet om hunden och jag blev fylld av ny energi, glad igen och plötsligt var inte behovet av att få vara ifred lika stort.
Tack fina lilla Smilla för din fuktiga nos och dina vackra lockiga öron och din svans som slår som en mattpiska, och för att du såg det människor inte kan se <3
Idag var måttet rågat och för första gången på 8 år gav jag bort telefonen till min ersättare och sa här, kan du ta telefonen 15-30 minuter, jag behöver gå h ä r i f r å n nu. Tja, vad ska hon säga , men det är en pigg och hungrig tjej, så hon sa glatt självklart och jag gick upp och tog mej en kaffe, drack ett glas iskallt vatten, sen gick jag ut längs denna vackra kanal, med min kaffe och drog djupa halsbloss.
Valde ut en bänk i solen och bara satte mig ner och andades, ä jädrar va det behövdes. Så kom väldens finaste vove förbi, hon såg mig rätt in i ögonen, och hon såg att något behövdes muntras upp, och vi har mötts förut hon och jag, Smilla.
En blandning av jakt retriver, schäfer och förmodligen lite border collie. Men hon ser ut som en svart jaktgolden, liten fin och varm..Vi pratade länge, jag och ägaren, om jobbet, livet om hunden och jag blev fylld av ny energi, glad igen och plötsligt var inte behovet av att få vara ifred lika stort.
Tack fina lilla Smilla för din fuktiga nos och dina vackra lockiga öron och din svans som slår som en mattpiska, och för att du såg det människor inte kan se <3
söndag 4 september 2011
Myser
Jag myser verkligen av alla dofter, katterna slumrar, Jonas är ute och löptränar. Fullkomligt älskar mysiga söndagskvällar, hösten och alla goda grytor som ska göras, vad gör du ikväll?
Kram
Lamm i lergryta
Det här är lite unikt för att vara oss, just en söndag. Då brukar Indiern el pizzabagaren få våran odelade uppmärksamhet. Men idag, och som jag har tjatat om en lergryta, så köpte vi en fin liten historia på Åhléns. Eftersom Jonas måste fundera länge och inte gör lika mycket spontana inköp som jag, så gjorde JAG slag i saken utan att låta han fundera något mer, och nu myser han runt här å det kommer små ljud av åååh, mmm ooh va gott det doftar. Visste ju det hahha.
Jag har laddat på med kryddade lammgrytbitar, potatis, sötpotatis, paprika, hela lökar, hela vitlöksklyftor, rosmarin och stora skogschampinjoner. Nu står hon och puttrar i ugnen, ca 2 h..va tror ni om det? Kan det bli bra? Lite olivolja droppat över och halva citroner nerkilade mellan allt det goda...oooh det måste bli bra det här! Visst da?
Visar lite bilder sen, ok?
Kramar!
Jag har laddat på med kryddade lammgrytbitar, potatis, sötpotatis, paprika, hela lökar, hela vitlöksklyftor, rosmarin och stora skogschampinjoner. Nu står hon och puttrar i ugnen, ca 2 h..va tror ni om det? Kan det bli bra? Lite olivolja droppat över och halva citroner nerkilade mellan allt det goda...oooh det måste bli bra det här! Visst da?
Visar lite bilder sen, ok?
Kramar!
Svar på några frågor
Well hallo,
för ett tag sedan så var det fritt fram att fråga mej om vadsomhelst och här kommer nu svaren.
Hur länge har du varit med katt?
Jag har haft Basse i 12 år och Kasper i 5 år. Kasper tillhörde mitt ex, men när vi lämnade varandra så fick Kasper stanna, till min enorma lycka.
Har du några andra djur?
Nej, mest malar i garderoben, ni vet de där AIK randiga (hur blir man av med dem?)
Vad jobbar du med?
Jag jobbar som receptionist/assistent på ett arkitektkontor, med världens bästa kollegor.
Vilken resa är din drömresa?
Oj, den är svår att svara på, det finns så många. Men jag skulle vilja ta mig tiden och möjligheten att volontärresa till Africa, att få bo i en genuin familj och dela deras vardag.
En annan variant skulle vara till Kerala i Indien, för en Ayurveda resa.
Kram på er och fin dag!
för ett tag sedan så var det fritt fram att fråga mej om vadsomhelst och här kommer nu svaren.
Hur länge har du varit med katt?
Jag har haft Basse i 12 år och Kasper i 5 år. Kasper tillhörde mitt ex, men när vi lämnade varandra så fick Kasper stanna, till min enorma lycka.
Har du några andra djur?
Nej, mest malar i garderoben, ni vet de där AIK randiga (hur blir man av med dem?)
Vad jobbar du med?
Jag jobbar som receptionist/assistent på ett arkitektkontor, med världens bästa kollegor.
Vilken resa är din drömresa?
Oj, den är svår att svara på, det finns så många. Men jag skulle vilja ta mig tiden och möjligheten att volontärresa till Africa, att få bo i en genuin familj och dela deras vardag.
En annan variant skulle vara till Kerala i Indien, för en Ayurveda resa.
Kram på er och fin dag!
Classsic evening
Vi har vart på surströmmingsskiva. INTE min grej, huuuuaaaa, jag tog e tugga å kände -nej tack, hit men inte längre. Alla skrattade. Aldrig mer tänkte jag.
Vi hade en mysig kväll dock, kom hem tog en varm dusch å tog fram en ostbricka å lite olika rödvin.
Lyssnat på klassiskt till 60-tals soul. Pratat, njutit, jag älskar Jonas :)
Godnatt fina ni
Kram
lördag 3 september 2011
The Secret
Har ni läst den?
Idag ska vi på surströmmingsskiva.....??? Ja, e man ihop med en norrlänning så är det bara så ;-)
Har aldrig provat men jag tror det blir kul, den är Jonas underbara moster som dragit ihop det hela, på hennes lummiga kolonilott. Det är strålande sol och riktigt varmt ute, 25 i skuggan.
Å glöm inte frågestunden, det är sista dagen idag, imorrn (söndag) ska jag svara på frågorna ni ställt. Du kan fråga om allt mellan himmel och jord.
Kram
fredag 2 september 2011
Goodiebags för en receptionist
Jag måste ju säga att det är kreativt och väldigt generöst.
Varenda dag har jag fått en leverans till mej från en och samma budkille.
Det började med den här som kom på posten
Sedan kom den här kassen med bud
Nästa dag denna
Dagen efter det den här
Och slutligen idag, fredag och allt ;-) med min favorit druva och mina favoritchips, näst efter Lantchips med gräddfil.
Ni tror inte att det kommer att ringa en angelägen försäljare som är en alltiallo för företaget, med energisk röst och ett munläder som kan prata omkull en bilsäljare?
Det är nog bara till att ta emot den här säljaren om inte annat för att tacka, smart, mycket smart.
Varenda dag har jag fått en leverans till mej från en och samma budkille.
Det började med den här som kom på posten
Sedan kom den här kassen med bud
Nästa dag denna
Dagen efter det den här
Och slutligen idag, fredag och allt ;-) med min favorit druva och mina favoritchips, näst efter Lantchips med gräddfil.
Ni tror inte att det kommer att ringa en angelägen försäljare som är en alltiallo för företaget, med energisk röst och ett munläder som kan prata omkull en bilsäljare?
Det är nog bara till att ta emot den här säljaren om inte annat för att tacka, smart, mycket smart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
