Tyska tanten

Ja, hon finns här runt mina kvarter, där jag brukar gå ut och ta luft. Appropå luft. Vi lyckas alltid tajma varandra och i början tyckte jag hon var en kul tant, tills jag insåg att hon släpper en aldrig. Hon pratar och pratar och pratar och pratar lite till. Det har gått så långt att jag undviker att gå ut när hon dyker upp, jag drar mig skyggt tillbaka in i kupan igen som en ängslig bi, som ett bi som rykt ihop med bidrottningen och bara vill försvinna ur hennes åsyn.
Lite skäms jag över min osociala person, men när en människa saknar radar för när det räcker, då blir jag skygg.
En gång kom hon med bussen rakt över gatan, jag såg henne, men försent, jag försökte skynda mig in, men hon kom ropandes hallllååååå hallllåååååååååå haaaaaallllllllåååååååååååååå, och det var bara att snällt krypa till korset och verka intresserad av alla hennes svedor och gnäll över livet. En gång tog jag upp telefonen och låtsades stå i ett samtal, tror du hon brydde sig om det, nej nej, hon gick igång och malde och malde. Men ändå någonstans gilar jag henne, den tyska lilla tanten, Kungsholmens eget lilla krutpaket som läxar upp en om livet, sitt liv.
Har du någon sån person i ditt liv?