När man behöver luft

Asså idag OCH igår var/är två riktiga crapdagar. Precis allt som kan krångla krånglar.
Idag var måttet rågat och för första gången på 8 år gav jag bort telefonen till min ersättare och sa här, kan du ta telefonen 15-30 minuter, jag behöver gå h ä r i f r å n nu. Tja, vad ska hon säga , men det är en pigg och hungrig tjej, så hon sa glatt självklart och jag gick upp och tog mej en kaffe, drack ett glas iskallt vatten, sen gick jag ut längs denna vackra kanal, med min kaffe och drog djupa halsbloss.
Valde ut en bänk i solen och bara satte mig ner och andades, ä jädrar va det behövdes. Så kom väldens finaste vove förbi, hon såg mig rätt in i ögonen, och hon såg att något behövdes muntras upp, och vi har mötts förut hon och jag, Smilla.
En blandning av jakt retriver, schäfer och förmodligen lite border collie. Men hon ser ut som en svart jaktgolden, liten fin och varm..Vi pratade länge, jag och ägaren, om jobbet, livet om hunden och jag blev fylld av ny energi, glad igen och plötsligt var inte behovet av att få vara ifred lika stort.
Tack fina lilla Smilla för din fuktiga nos och dina vackra lockiga öron och din svans som slår som en mattpiska, och för att du såg det människor inte kan se <3