Woooow

Hoho, gick upp 03.40 i fredags, planet gick 06:50, eller inte med Air France, de är alltid sena, men de tog in det i luften både ner och upp.
När vi kom fram så var det varmt och lite klibbigt väder och snart kom solen och vi upplevde Villa Savoye och Versailles, å gesse va vackert det var, vilka slott och gårdar och så hade de en makalös utsällning av kläderna de bar på den tiden, som de stora modeskaparna hade låtit sy upp och återskapat de här kreationerna. Tyvärr fick man ej fota kläningarna, och eftersom jag respekterar förbud så tordes jag inte lyfta upp min systemkamera även om många använde sina småkameror och mobiler.


Champagen flödade på kvällarna och vi åt på en vacker restaurang som heter Le Pavillon du lac, och fransmännens dessert bord är inget å leka med, jag rullade ut är väl mer benämningen.


Nästa dag tog jag en "day off" då det var lite för mycket "arkitektur" för min smak. Det hela resulterade i att jag blev lost in Paris.
Jag gick längs la Vilette ner mot staden, men efter ett tag så tänkte jag, jag kan ju inte tönta längs den hela vägen, så jag vek helt sonika av. BIG misstake. HUGE. Jag gick och jag gick och jag gick, efter ett tag tänkte jag vika tillbaka, men fel, helt fel...jag hamnade nästan ända nere vid Seine. Och det mina vänner, det är långt bort från vårt hotell.
Jag gick slutligen in på en pub och frågade ursäkta, kan du tala om vart jag befinner mig?. Bartendern hade rätt roligt åt att jag var helt lost och tyckte jag skulle ta tåget hem, nej du, tänkte jag i mitt stilla sinne. Jag går inte ner i den labyrinten.
Jag fortsatte efter att ha tagit en öl på stället. Fann mig på kartan, började hitta vägarna och tänkte, faan va bra det går nu, va bra jag är! Tills jag kom till en byggplats, vek av för tidigt och gick tillbaka hela vägen igen. Asså hur risig kan man vara i sitt lokalsinne på en skala?
Jag hamnade i ngt afrikanskt kvarter. Kan säga somsåhär, jag var den enda som lös vitt där och de stod i stora klungor och stoppade kvinnor överallt, vända mot gatan i nästan kedjeliknande gäng och man fick liksom gå igenom klungorna nästan för att komma fram. Mig brydde de sig faktiskt inte om insåg jag när jag äntligen kommit förbi, de var bara afrikanska kvinnor som de trakaserade. Det var även en riklig prostution i samma område, och jag undrar idag vart jag hamnade egentligen.
Jag kom slutligen hem, tog en låååång dusch och sen var det middag igen på Le Train Blue, ooohhh vilket jädra brasserie!!
Om du besöker Paris, så är den ett måste, eller Brasserie Weppler som jag och Jonas var på i våras. Gudomliga ställen, gudomlig mat och fantastiska servitörer.

Vet ni, de hade tom en huskatt på denna 5-stjärniga restaurang, han heter Pollou. En vitbeige historia, franskare än något annat. Han har bott där i 10 år och jag blev sådär gråtmild när de stolt berättade om honom då jag frågade, han hängde i biblioteksdelen och var inte av den kjelsjuka sorten, men han var så cool.

Ja det var resan i korta drag och några foton. Jag fick med mig lite bakverk hem till Jonas



och lite olika goda parfymer till oss båda, men det är skönt att vara hemma igen, framförallt så kan jag den här staden, å det är bra för en imsevimsespindel som jag