Hur ska jag ta reda på vad jag vill bli och utbilda mig till?
En del av mig vill bli polis, just för att det är spännande, omväxlande säkert ett givande arbete.
Vad som talar emot: Jag vill inte jobba kvällar och helger och jag är rädd för den sexistiska synen inom yrket.
Jag vill jobba som hundcoach, just för jag älskar hundar, och jag ser så mycket elände. Jag vill hjälpa människor att ta bättre hand om dem, att får hjälpa människor att förstå vad deras hundar behöver och hur du kan träna din hund till ett aktivt och bra liv. Både för hunden och för dig själv. En hund som är stimulerad och lycklig, som får sin dos av allt vad den behöver, att de får en ledare framför sig, inte någon som ignorerar dem eller inte har intresset att träna sin hund ens från början.
Det som talar emot: kan jag leva på det?
Jag vill jobba med någon form av terapi. Jag mår sjukt gott av att ha bidragit till att någon mår lite bättre i sitt liv, hjälpa någon att sortera tankarna, knuffa fram någon som är rädd för något, få den att ta steget (ja ni hör ju, det e ju jag som behöver hjälpen hahha)
Men att få känna att jag har bidragit till att någon mår bättre än vad den gjorde innan..
Det som talar emot: det är en dyr och lång väg just nu.
Ja, det blev kanske ett flummigt inlägg, men jag vet verkligen inte vad jag vill i mitt yrkesval. Allt ligger framför mina fötter men jag kan inte bestämma mig alllllls...å det suger så fett!
Hur ska jag göra? Har någon ett gott råd?
Kram kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
TAck för kommentaren i min blogg! Beklagar att du är i samma sits, det är inte kul alls :(
SvaraRaderaAng. vad du ska göra - följ ditt hjärta. Inga utbildningar är speciellt dyra här jämfört med mycket annat. Och tid har man ju så länge man lever.
Oh jag förstår ditt dilemma.
SvaraRaderaJag personligen tycker att arbete med Terapi är ett jobb som man ska vara stolt över.
Att hjälpa andra att komma på rätt spår är vackert, men det har säkert sina nackdelar också. Man måste nog vara bra på att ”lämna jobbet” när man kommer hem, eftersom att man får höra mycket tråkigheter.
Hundcoach är ju också en form av terapi
Men mot pälsklädda varelser
Kram
Tack fin ni för era komments :)
SvaraRaderaJag funderar på att praktisera någon dag här och där, för att se vad jag känner?
Min kusin är polis, det kanske går att ordna :)
Stoffe, det e just det, kan man stänga av? Det är nog något man lär sig :)
Kram till er båda!
Förresten, jag tror inte att du läste mitt inlägg om Babies ordentligt... Det är inget tal om utredning, jag VILL ha barn, han vill VÄNTA. Beklagar att ni Ernst ha svårigheter men skulle nog inte vilja påstå att det är samma sits om både din kille och du vill och försöker skaffa barn.
SvaraRaderaErnst? Haha, ska stå VERKAR.
SvaraRadera;-) undrade vart Ernst kom in i bilden *s*
SvaraRaderaSkrev från min Iphone, den lever sitt eget liv ibland :P
SvaraRaderajag hoppas verkligen att det blir barn för er snart, det måste vara hemskt att försöka och försöka och tiden går. Håller ni på med utredning? Får ni hjälp? Jag har ju ändå hoppet kvar, även om jag misstänker att det kommer bli svråt/omöjligt för mig med när dagen väl kommer...
Jo, det e tufft...man känner sig misslyckad på något sätt.
SvaraRaderaVi har kollat mej å snart e det sambons tur, nästa vecka :)
Ingenting är omöjligt vännen, du kommer greja det :)
Kramar Åsa