Mäster Anders

Igår kväll överraskade jag Jonas med ett besök hos Mäster Anders.
Han kom och mötte mej efter jobbet och vi flanerade runt på Kungsholmen hand i hand.
Vi kom lite för tidigt, men inga problem alls, en varm och glad servitör visade oss vårt bord.

Mäster Anders har franskt bistro över sig, den är liten, fyrkantig och bullrig. Folk sitter runt runda små bord och pratar och gestikulerar och köket är öppet. Vinflaskorna korkas upp än till höger än till vänster och det är högt i tak och höga fönstervalv, jag älskar sådana kvarterskrogar! Det är en härlig blandning på människor, äldre, yngre, en väldigt anrik men omärkvärdig känsla.

Vi njöt hela kvällen av entrecote med mandelpotatispuré och bearnaise och rödbetor med chevré. En hamburgare som var i världklass, enligt mina mått mätt. En cappuccino och en creme brulee och en Drambuie som avslutning.

Sen tog vi en långsam promenad hem längs vattnet, en riktigt fin kväll helt enkelt.
Bilder finns inte av kvällen, skulle så gärna ha visat, men jag skulle aldrig dra upp kameran en sån kväll på en så fin restaurang.

Kram på er!

Frågor på det?

Pågår till söndag :)
Fråga mej precis vad du känner för, så lovar jag att jag ska svara efter bästa förmåga.

Kramar

När man gör slut

Hösten har knappt börjat, och man brukar väl säga att hösten är en förändringens tid.

Igår fick jag höra om två personer, en bekant och en som person som står mej nära. Den bekanta har hamnat i en svår kris då hans flickvän har träffat en ny bakom hans rygg. Allt är kaos och den här personen mår fruktansvärt dåligt. Det har fått barn precis, eller precis, jag tror barnet är 1,5 år.

Den som står mej nära, vet inte vad hon vill längre i relationen, och vill ta en paus.

Jag blir lika ledsen i hjärtat varje gång jag hör om människor som bryter upp.
För jag vet hur jobbigt det är, och jag vet också hur ledsen man är oavsett om man är den som vill lämna relationen eller är den som blir lämnad.

Men jag vet också vilket mod det krävs att våga ta sig ur en relation som inte känns bra längre.
Man väljer ju att ge upp allt man delat med den personen.

Man tänker ju inte så här i det krisande första stadiet.
Men sen, sen kanske man kan se det i ett annat ljus, kanske känna tacksamhet för att den du delade ditt liv med vågade vara ärlig och vågade sätta dig fri för att kanske en dag finna något som är mer rätt.

Det sägs vetenskapligt att nyförälskelsens stadium brukar ligga på två år och jag tror det stämmer ganska bra, men det kan ju vara olika från relation till relation.

Jag tror att det är ganska vanligt att man börjar fundera när det här rosa lullullet har lagt sig. Vad vill jag? Vad känner jag egentligen?
Det är väl kanske då det avgörs om det finns något djup i relationen, om det finns något att bygga vidare på eller om vi är färdiga med varandra.

Ibland tror jag vi kan skrämmas av känslan som kommer efter förälskelsen.
När det blir vardag och det kan kännas lite entonigt, det finns inget riktigt pirr längre och man vet det mesta om sin partner.
Det är där jag tror att många luras av att "gräset är grönare" på andra sidan.
Men det blir ju såsmåningom en vardag även där i det "nya frodiga" gröna.

Personligen upplever jag att pirret och nyförälskelsen kommer och går och jag upplever att vi fördjupas i varandra att vi finner ett annat stadium, ett annat utvecklande.
Jag tror på att ha kul ihop, visa kärlek, inte sluta göra sig fin för varandra, att lyssna och behålla lyhördheten och de där små sakerna som en lapp vid kaffekoppen. Att våga prata, även om det är jobbiga grejer man behöver ventilera.
Jag tror på att kämpa och inte bara släppa taget. Men har man kämat länge och det verkligen är över, då gör man rätt i att gå vidare.

En av de där små sakerna som jag älskar med Jonas, det är när han möter upp mig efter jobbet, det är så vansinnigt mysigt. Just att bli överraskad. Han står där ovanför mördartrappen och bara glittar med sina blå ögon. Det gör mej varm och lite nykär och pirrig.
Vi har nu varit ett par i 4 år och är inne på det 5:e. Och det finns ingen annan man i världen som skulle kunna mäta sig med honom eller ta hans plats. Det känns bra :)

Frågor på det?

Ja, det verkar vara en vettochettikettsgrej att ha en frågestund på sin blogg.
Med stor risk för inge frågor alls, kastar jag mig ut i etern och undrar

Har ni några nyfikna frågor, eller något ni undrat över men inte vågat skriva? Allt är välkommet

Kram Åsa

Förkyld katt

Får man vara hem a och ha VAK då? Ja, som det är med barn.
Han nyser och ryser och är inte alls sig själv. Den lilla nosen som normal är vit/rosa är numer riktigt rödrosa och han ser så hängig ut. Igår va han kokhet, och jag kan inte låta bli att oroa mig, just för katter andas med nosen och blir den täppt, ja hur gör han då?

Han kröp in hos mig under täcket igår och snurrade ihop sig, han spann inte ens, så efter ett tag lyfte jag på täcket, lagom ängslig, bara för att se att han andades fortfarande. Jodå, han låg där och såg om möjligt ännu mer emlig ut, kokhet, rödnosig och tung.

Imorse tog det ett tag innan han kom upp vid bäddningsmomentet, men visst, han kom tillslut när det var dags för överkastet, men lite senare än vanligt. När man lyfter upp honom i famnen så hör jag att det är det ansträngande för hans små luftrör, det låter som han får en rossling av lyftet. Nä, det här är inte bra. Men han e en tuff katt som har upplevt massor och han kommer kirra det här med, galant.

Yoga

ja, javisst, jag har provat det nu, och jag gillade det faktiskt. Ganska tufft på sina ställen, men det här var mitt element, 1 gång i veckan så kommer jag bli smidig som en panter ;-)
Fast jag är ganska vig fortfarande, sen mina gymnastdagar...även om det va längesen nu.
Det va sådär så att jag vart lite rörd på slutet i avslappningsmomentet, du vet, så man blir lite tårögd och gråtmild, när allt känns sådär bra. Då har man väl lyckats med andningen? Visst da ;-)

But...why?

Lunchen, 60 tickande minuter att hinna så mycket man bara kan på.
Uppför mördartrappen, iväg till Galerix-där finns inte den ram jag tänkt mig. Okej, vidare till Ö & B för att köpa lite spackel till alla hålen i väggarna. Men nej, just spackel är slut, alla sorter är slut för övrigt.

Ålright, vidare till F&S för att hoppfullt hämta min kvarglömda Nike vattenflaska, tror du den var kvar i borttappatlådan? Nähääädu!
Hur man nu kan vilja ta någons begagnade vattenflaska är för mej obegripligt, men jag hoppas hon har det bra iaf. vattenflaskan..

Vidare för att inta en sushi på de 10 minuter som är kvar av de 60, kön till restaurangen går ända ut på gatan, ungefär här börjar ilskan komma krypande och blodsockret är i botten...ranta runt hela kvarteret för att slutligen hamna på vår lilla livs, 1 macka och 1 yoggi, det blev lunchen för idag, som jag svepte i mej mellan samtalen. Harmoni? Nä. Finns det ngt positivt med dagens drama? Nä.
Vad ska jag lära mig på det här? Ingen aning.

Iakttagelser

Jag älskar att studera människor, deras beteenden i olika situationer. Hur vi för oss och hur vi bemöter andra, hur vi styrs av gruppen och hur vi påverkas av alla andra.
Imorse satt jag på bussen. Tjejen bredvid mig var i full flärd med att måla sig. Och då menar jag inte lite rouge på kinderna, utan det vara mer avancerat, med en fransböjare. Oooh jag får rysningar av sådant. Att ta ett verktyg och böja de sköra fransarna, och dessutom på en buss som kränger?

Busschauffören var som en en halvhög rastaman, cool och lugn i sin stämma och han hjälpte en stressad stockholmare som förmodligen skulle på ett v ä l d i g t viktigt möte, utan att kolla resvägen dit. Man märkte hur stressad resenären vart av rastamannens lugna stämma och jag insåg hur ovanligt det var, lugnet hos en busschaufför i Stockholm.

Lite längre bak när jag skulle gå av satt en kvinna i 50-års åldern och spelade ett spel på sin smartphone. Vid en busshållplats var det en kvinna som såg väldigt alldaglig ut, men bar ett par riktiga Lady Gaga skor. Jag kunde se framför mig hur hon köpt de häftiga klarröda skorna i butiken, hur coolt det måste ha känts. Men hur tokigt blev då hon inte hanterade de höga klackarna. Hur hon knäade när hon gick och inom mig tänker jag, varför, varför väljer man skor som man inte ens kan gå i?

Även en annans sak som fascinerar mig är att man alltsomoftast får stå hela vägen in till stan. Men när det är dags att kliva av, så kastar sig de som suttit ner hela resan upp och ska av först? Är det inte mer vett och etikett att släppa av de som har jonglerat och balanserat sig igenom ståendes i den hetsiga Stockholmstrafiken hela vägen?
Eller att vi ska visa hänsyn för äldre, speciellt äldre. Men visar de hänsyn tillbaka? Väldigt sällan skulle jag vilja påstå.

De kommer sist till busshållplatsen, men ska promt kliva på först och får man någon bakom sig så ska de trycka och hetsa i ryggen på en med alla sina kassar. Eller så tränger de sig förbi, rent krasst, helt självklart, för de är äldst.

Food in a box

Javisst, vi är sådär söndagslata av att ha kockat under helgen, eller ja bara i fredags om jag ska va ärlig. Men det har blivit en skön tradition.
Jag väljer alltid Indiskt och Jonas brukar ta pizza.

Det som är lite extra roligt är att Jonas har ångest över att möta upp mej på den Indiska restaurangen. Han känner att ha gör indiern där inne sur och besviken om han hämtar mat någon annanstans, att han sårar någon. Idag stod han på andra sidan gatan med sin biff wok från thairestaurangen och var ängslig igen. Han visste ju inte om jag var inne på restaurangen eller inte. Så fick han syn på mig och kom med raska steg över gatan, lättad, över att jag satt utanför och väntade.

Det var lika gott som vanligt och nu sitter vi mätta i soffan och njuter av att klockan inte är så värst mycket.

Vad gör ni för något?
Hur har er helg sett ut?

Balkong renovering

Det har ju sett halvkul ut på balkongen med döda rosor och uttorkade kryddor. Så igår fick det vara nog. Jag slog till och det blev ljung, jaaavet, höst, väldigt mycket höst, men jag gillade inga av de andra blommorna som fanns i utbudet.
Helst hade jag velat fylla lådorna med lavendel, men det verkar slutproducerat för i år. En har jag kvar och den älskar jag och vårdar ömt.
Kan ni förstå att smultronplantorna fortfarande ger smultron och att de har levt i en kruka?

Fin dag på er nu!

Vampire Lounge

Så, igår kväll gick vi till det här lite annorlunda stället i stan. Vampire Lounge. Riktigt udda ställe, som du bara finner på söder, med en drinklista som var långt ifrån allt jag tidigare sett.
Ja, jag var ju givetis lite ospännande och tog en Ingefära Mojito. De andra tog Ruby Margherita och At Stake...men de är nog mest kända för sina glassdrinkar. Vad sägs om en Vlad the Impalier; Baileys, Kaluha, De kuper brun cacao, chokladsås, vaniljglass, mjölk och grädde??
Kul hade vi iallafall som det alltid är me C & F, fnittrigt in på småtimmarna rundade vi av på en grekisk restaurang, med hederligt öl och vin på listan.

Caféklänning

Idag är det sommarväder här i Stockholm, å det firar jag med en skir klänning, gäller att passa på nu innan mörkret och kylan kommer.
Fin dag på er nu :)

Underbar kväll

Vi har sovit sådär superskönt, när det är svalt i rummet och täcket är fluffigt. Underbart uppvaknande av gosiga katter och en god kopp kaffe på balkongen. Idag tänkte jag plantera lite nytt på balkongen och så blir det en tur till ett riktigt fint café, ett franskt vid vattnet här på Kungsholmen.

Igår gjorde jag en Italiensk middag med färsk tortellini fylld med ricotta och spenat och det fick simma runt i en gräddsås med vitlök, champinjoner, soltorkade tomater, gul lök, lite fransk senap, sambal olek och färsk spenat, till det lite riven parmesan och vårat nya favoritvin Mcmanis.

Å nu när jag tagit mej tid att kirra MacBook och Nikons kärlekssaga så kommer här bilder på mitt fina regnkitt som jag köpte av Mrs G och utlovade foto. Så här blev det Mrs G och tack fina du för et så generöst pris. Älskart!

Grönt ljus hela vägen

Ibland händer det, man får grönt ljus hela vägen. Helt plötsligt kan man cykla hela vägen på 8 minuter istället för 15. kan ju bli en toppendag det här.
Anyway, idag är det fredag och det innebär, extra god mat, ett extra glas vin, extra allt. Igår kom ilskan, idag är det harmoni i sinnet igen, som jag skrev, som jag trodde.
Imorrn ska det spacklas hål. Å på kvällen ska vi träffa världens bästa vänner
C o F för en drink ute på stan å sen kanske lite bowling :) vem vet.

Det blir aldrig klart

Någonting som kan driva mej till vansinne, är att det alltid finns något att fixa. Det blir aldrig klart. Vi har fixat här nu, å jag har gjort det sen jag flyttade in.
Jag känner mej så less på allt just nu. Torsdgar är tvätt och städ dag. Vi har bytt ut lite möbler, vilket har resulterat i STORA fula hål i väggen. Det ska spacklas och slipas å det e ju verkligen inget jag känner för att göra när man har städat av allt. Näe, det får vänta till onsdag nästa vecka helt enkelt, så få vi väl bo i slipdamm i några dagar.

Allt är även som ett spel tetris, det finns alltid ngn låda att rensa, minimalismen, platsbristen, jag orkar snart inte bo två på 43 kvm längre. Å samtidigt så är det så förbannat bortskämt att tänka så, för de finns dem som inte ens äger el har ngt mer än de har på kroppen, å här gnäller jag?! Men idag känns det så, å jag skiter i vilket.

Geee...vill bara att denna ilska ska rinna av mej, här och nu... men jag vet, det här kommer varje gång jag städar och det är för att det är ett sånt plockande, å imorrn är det över för denna gång.

Hälsningar från en trött och less kvinna med tidsbrist, som inte ens har en unge i kjolarna ;-) som sagt va gnäller hon för.

Ge tillbaka

En liten blänkare såhär i slutet av dagen.

Jag tycker om att få ge tillbaka. Som när vi var i norra Thailand för 5 år sen, så gjorde de sina vackra handdukskonstverk på sängarna. Bara att lägga ner den tiden och dekorera med blommor?!


Så, innan vi åkte hem, skapade vi en egen, en kobra om jag inte minns fel. Vet, det är svårt att se haha.
Den är inte särskilt vacker, men det är tanken som räknas och jag tror städerskorna fick ett litet skratt av det här makabra konstverket, men iallafall, det kändes fint att få ge något tillbaka.
Det var alltid lika välstädat och prydligt varje dag vi kom hem från våra olika äventyr.


Det här, det är en annan kärlek, världens underbaraste lilla hund, som knep mitt hjärta. Men han hade det fint, en bra ägare och de va ingen lös kille. Ägaren va kanske inte överlycklig över att han bosatte sig hos mig varje kväll, men vad gör man inte för sina gäster ;-)

Inte gravid, bara småfet ;-)

Har du fått den frågan någon gång? Är du gravid?

Det har hänt mig några gånger det senaste året, och det är ganska kul, oftast den som frågar blir ju mest generad.

Det började i våras. En av seniorerna kom förbi när jag stod utanför kontoret en dag och sa är det? Jag såg frågande ut med höjda ögonbryn. Han förtydligade sig och sa är det något på gång där å pekade på min putande mage. Jag kände hur skrattet började bubbla upp inom mig. Men nej, sa jag, då skulle jag väl inte stå här och röka heller. Men är du säker sa han och pekade med sitt skrynkliga pekfinger på min mage igen. Ja , sa jag, jag är helt säker. Men är du verkligen det, det ser ju ut som om du skulle ha en liten där inne. Nej vännen, jag är bara småfet svarade jag och jag glömmer att hålla in magen ibland. Men han gav sig inte. Man vet ju aldrig, sa han, som sista kläm sådär.

En annan gång gick jag på Thaimassage varpå den lilla försynta kvinnan helt sonika frågade a jo pregnant Nonono, sa jag igen, just a little bit fat.

En tredje gång var det e kvinnlig kollega uppe i köket som fick den där menande blicken som bara två kvinnor förväntas ha i något samförstånd, när den ene vill visa sitt förstående och stöd över att hon har också varit gravid och förstår mej och hon gläds med mig, över den stora nyheten som hon har kommit på mig med, men ack så fel det blev, även denna gång.

Jag har funderat på att utnyttja det på bussen och släppa ut magen sådär hejdlöst å bara pusta lite lätt och hålla mig bak i ländryggen, och då, då kanske jag får sitta nästa gång ;-).

Hur som, så ger det mig lite indikationer på att jag måste shapa upp mig en aning, antar jag. Eller köpa lite större kläder.

Kanke dags att börja rida igen

Inte önskad effekt

Tja danspasset började med att jag kände mej pepp, lite rörd över vilken go ledare det verkade vara. Men sen kommer det, man hänger inte med, känner sig som en elefant och man ser sig själv i de där jättespeglarna i sina tajta kläder, mjaaa, nä, det va inget kul alls. I slutet av passet e jag så avis på ledarens snygga kropp, hon dansar perfekt och är den där ultra pigga glada tjejen som man själv vill vara..
Då blev det ju fel effekt va?

Men oooh, jag ska ge det några ggr till, men det här e så typiskt mig. Jag ÄR bra på att dansa, men att föja ngn är nog kanske inte min grej, inte mina moves....helt enkelt.

Så nu fjädrar jag in i duschen å släpper detta för ikväll.

Hej hopp!

Dancing!

Jahapp, snart är det dags att dra på sig tightsen å linnet å skaka loss ;-)
Misstänker att flåset kommer vara sådär halvbra, förmodligen helt crap, men det är verkligen så himla välförtjänt.

Sen blir det lite montage hemma av en inköpt Ikea-möbel, jajemän, vi gillar dom. Stilren fin bänk att ha tv´n på och gömma alla sladdar å tjaffs som stått runtomkring och bara sett skräpigt ut.

Gokväll!

Vackert men struligt

Mördartrappen, inte alltid kul en vinterdag då det alltsom oftast är en lång isbana ner till jobbet. Fast fort kommer man ju fram.


Jag jobbar precis jämte denna kanal, så den ser jag från min reception.

Heeej där ute i cyberspace! Hur mår ni?
Här e det en löjligt strulig dag men så oerhört vacker!
Jag börjar med lite bilder. Det är en gammal jobbkamera, så ha överseende. Min underbara Nikon är helt urladdad hemma, men snart ska han vara på benen hälsar han, Mr Nikon.

Det började med ett dyngtrött uppvaknande, en stressig morgon, jag ska ju träna idag, jajjemän, ni läste rätt. Danspass på F&S. det var jag liksom och måste provas, älskar ju att dansa!

Men det är något med onsdagar, det har blivit den nya måndagen för mig. Jag kliver innanför dörren och det börjar hagla in samtal, ingen är på plats, folk som ska ändra sig i sista minuten, budskap att hålla reda på, dörrklockan ringer i ett, ibland samtidigt som telefonen och någon som står framför mej, eller gärna två som vill något och allt är B R Å D I S.
Idag ska jag jonglera fotografering, kurser och en stackars naprapat. Tidspassning hör inte till de starkare sidorna här inne.
Det ringer asiensäljare som hetsar och som ingen vill tala med, där man hör en brusig linje där det gapas...yeeees elllååå gooodmoooorning maaaam...is Mr X in osv. De här e riktigt otäcka typer. Dom blir hotfulla, och dra de värsta lögner om de inte får komma fram till personen ifråga. Men jag håller dem kort, för det mesta.

Oh just det, idag har jag öven haremsbyxor, el säger man harembyxa, utan s:et? för första gången. Riktigt snygga tycker jag men oj vad ovan en tös som jag är. Jag har vandrat i tajta jeans sista åren och de här vackra braxen vill man bara dra upp och rätta till, men icke, då försvinner ju hela finessen med dom ;-)


Men nu så önskar jag er alla en fin dag, å det kan ju bara bli bättre? Visst da? Kramkram

Sista okända kunden för nu

Ikväll har jag jobbat på salongen och haft min sista okända kund. Världens underbaraste lilla kvinna.
Hon hade vart i Danmark på sin semester, och gjort en misslyckad refill där. Jag fick äran att ordna upp den och vi hade så himla roligt, satt och fnissade och pratade om livet, ännu en kväll.
Tänk, vad kul man kan ha med okända personer.
När vi va klara och hon skulle betala ville hon nästan dubbla priset, men jag sa, nej nej, det kostar såhär hos mig, tok :)
Men vilket fint kvitto, och hon vart jättenöjd. Känns så bra. Och vemodigt samtidig. Å nu börjar jag vela, har jag gjort rätt?, men inom mej vet jag att det är rätt, för det är tid för nytt nu, visst da.

Jonas har fixat min cykel under kvällen och han kom och mötte mej en sväng efter jobbet och jag bara älskar såna överraskningar!

Men nu, sov så gott så hörs vi imorrn!

Människosyn

Ja man, idag blev det Mac Donalds, chickybits med sötsur sås, coca-cola, pommes, och en friterad paj..
Jag intalar mej att det är lite mer ok att äta om man väljer kyckling, eller äh, jag bryr mej faktiskt inte. Det va värt varje munsbit ;-)

Men det som fick mig att reagera lite extra idag var alla människor som myllrade runt på Kungsholmen.
Kvinnan som satt bredvid mig idag på lunchen, hon tittade hela tiden på mig och det var ingen naturlig huvudvändning heller?! Sånt kan göra mig lite nervös. Vad händer här näst, tänker jag?

Sen kan jag bli sorgsen i hjärtat när jag ser alla dessa alkoholister och drogmissbrukare, som är så nöjda med sin inköpta öl eller i bästa falle Explorer för dagen. Dom har en gemenskap som kretsar runt alkohol och droger. Allra mest ont gör det när man ser riktigt unga människor som hamnat snett.

Jag vill ta hem dom och ge dom ett varmt skumbad, laga en god middag och säga, Du, du kan få bo här tills du hittar rätt igen, jag hjälper dig, tills du kommer på fötter och jag vill säga till dem att du har ett val, livet behöver inte se ut såhär.
Men givetvis, så törs jag ju inte det, inte i det verklige livet.
Men alla dessa hade ju en barndom som du och jag, med drömmar om sitt liv. Inte var tanken att det skulle gå som det sedan gick?


Bilden är tagen från Google

För det är så har du inget jobb, får du ingen bostad. Har du ingen bostad så får du inget jobb, du finns inte helt enkelt, du står utanför och alla de närmsta runt dig är alltsomoftast i samma liga, hur klättrar dom upp? Hur orkar dom varje dag?
Men framförallt, hur tar dom sig vidare, när ingen tror på dem och inga vänner eller familj finns som lever ett mer ordnat liv.
Ingen växer ju upp med en dröm att bli alkoholist, drogmissbrukare eller helt utslagen, men ändå händer det.

Vänner

Igår hade jag en såndär riktigt crap-dag. Idag känns det så mycket bättre.
På kvällen åkte jag över till Jen, min kurskompis på nagelterapeut utbildningen. Döm om min förvåning när Gucce öppnade dörren och sa heeeey Ååååsa. Det va så roligt å se henne igen, lika vacker som alltid.
Det blev några glas vin, skvaller och fniss. En grek en ryss och så jag...fina tjejer det där. Det gjordes toast´s och jag fick prova riktiga grekiska köttbullar, helt sonika spetsade på en gaffel, kalla på balkongen under kvällen.
Det är något speciellt med människor från andra kulturer, så öppna, så varma och omärkvärdiga.
Jag missade tåget, stod och fipplade med biljetten och sprang för allt jag förmådde uppför rampen, men pang, dörrarna slog igen. Jag tänkte, snart ser jag töserna på andra sidan när de går hem igen å tänkte vinka glatt, men efter några minuter kom de upptrampandes till perrongen, slog sig ner och väntade tills nästa tåg kom. Det värmde mitt hjärta
Naglarna vart jättevackra och vi hade en riktig tjejkväll.

Tack finingar!

Hyra en film

I vår lilla familj så är det ett stort projekt. Vi har så ofantligt olika smak, att någon alltid känner måste "ge vika" ;-)

Igår var inget undantag. Vi va sega, skippade att laga mat. Jonas hämtade en pizza, medans jag givetvis ville ha Indiskt, allt lungt so far.
Vi började hos min Indiska gubbe, sen gick vi och handlade lite cider och smått och gott till en fruktsallad, allt fortfarande bra. Jonas gled in på hos sin pizzagubbe och jag trippade vidare till videobutiken, el säger man dvd-butiken numer kanske? Ah anyway, jag började plocka ut lite filmer jag kunde tänka mig. Jonas kom intrippandes efter ett tag. Han började leta efter något att se, som han kunde tänka sig men fann inget, tiden började ticka iväg för hans pizza och tillslut sa han -åååååh jag blir så stressad, kan vi inte ta det här när vi har ätit???

Nej, sa jag. Nu väljer vi en. Annars blir det inget av det. Givetvis högg han en krigsfilm (han älskar krigsfilmer) å jag avskyr dem, oftast.
Eftersom du eg inte kan hitta någon sa jag, så får du välja en av de jag plockat ut ;-) för jag har 3 val här.
Det kanske låter hårt, mend det är ALLTID en krigsfilm han hugger.

Han valde en av dem jag plockat ut, vem börjar vela då? Jo jag, givetvis!
Njae, känner jag, tror du verkligen den e bra?
Ingen aning sa han, å så börjar jag vela på två filmer, den el den, den el den...

Tillslut så griper en kille in och avgör valet åt oss. -Se den! säger han och pekar på den vi gafflar mest om. Han stod bredvid och fick väl ingen ro alls i sina val stackarn.
Okej sa vi, vi tar den. -Den är riktigt otäck och blodig la han till.
Jonas svalde hårt och fick ngt stirrigt i blicken. Han avskyr ju rysare. Jag älskar dem.
Men vi kunde ju inte bojkotta att någon gav oss en rekomendation.

Vi tog den, gick för att hämta Jonas pizza, den var klar. Min mat hade följt med fel ägare hem, så jag fick vänta på en ny tillagning.
Filmen? Den var jättebra, en riktigt ångestkrypande, både sorglig, äventyrlig och spännande. Båda var helnöjda med valet som en tredje part gjorde åt oss.
Nästa gång har jag lovat att det blir krigsfilmen ;-)

Pyzz

Nedstämd

Ja idag är en sån dag, känner mej nedstämd.
Jag vet vad det beror på, det välbekanta ordet understimulans. Jag behöver fatta beslut inför hösten, vad jag vill göra av mitt liv. Annars rullar det bara på och snart har 1 år till gått.
Jag vill så väldigt mycket, men kan inte bestämma mig för vad. Har du känt så någongång?
Jag älskar växter, kanske trädgårdsmästare, eller är det bara en hobby?

Jag älskar att hjälpa människor, kanske terapeut av något slag.
Jag älskar djur, kanske hundcoach?

Alla vägar känns så jävla långa bara och jag känner ekonomisk oro.
Hundcoachen finns det inga finansierade utbildningar på. Samma på samtalsterapeut, om du inte väljer det tunga psykolog programmet, tack, men nej tack, inte 5 år i skolbänken och jag törs inte ens tänka på vad jag behöver läsa in för att end fundera på att söka.
Men hur mår man tillslut när man har lyssnat på alla ledsna människor, månad ut och månad in? Jag har alltid fått höra att jag är en fantastiskt bra lyssnare, som är bra på att ge råd och pepp, men under åren har jag ledsnat lite, jag har insett att jag ofta funnits för människor, men när jag krisat el behövt stöd, så finns inte det. Det har gått så långt att jag valt bort de människorna ur mitt liv och det har blivit några stycken, inte kul och inget jag önskar någon.
Men jag vill omge mig med positiv energi och inte energitjuvar och det kräver väl sina korrigeringar.

Polis? Det har jag fått höra flera ggr att jag borde söka. 2 gånger har folk kommit fram och frågat om jag är snut? Kan ni förstå? Jag undrar vad de grundar det på, för jag är bara 161,5 i rocken, och liten till växten ;-)
Varför? Utredningar känns som min grej, jag har ett sinne för detaljer och lösningar och jag ser längre där andra ser slut och jag är bra på att hantera människor.

Jag ska ärligt tillägga att jag har varit utbränd eller är. Men det va 14 år sedan, långt innan man ens hade ett namn på det.
Därför skrämmer det mig att jobba och plugga samtidigt, tänk om jag inte klarar av det? Tänk om jag blir för stressad?

Aja, så hänger det idag. Imorrn är det en annan dag.

Här kommer lite bilder från helgen som utlovat, och Mrs G, jag ska be någon fota regnkläderna idag på lunchen, håll ut :)

Fredagsmiddag, lax med mangosallad, Jonas har kockat


Förrådet före, efterbilder kommer när det som ska säljas är sålt


Efter städ, då hjärtat kom med ett glas rosé efter 7 h slit.


Våran mysfrukost i söndags




Såhär ser det ut från vår balkong på vår ö.




Fläskfilé i grönpepparsås, jag är kocken

När man inte kan få bort det sista

Nu ska jag berätta en liten story om min ena katt, Sebastian, även kallad Basse.

Jo, så här var det. En kväll när jag jobbat på salongen, kom hem, helt slut och övertrött efter en arbetsdag på 14 h.
Jag hörde ett rejält skottande inne på toaletten och jag undrade var det var g, givetvis, och efter ett tag kommer en katt ut, med en konstig min. Han sätter sig på golvet, rumpan i och drar sig framåt. Man kan säga att han målade golvet från badrummet, genom hallen, ut i vardagsrummet där jag bara står och gapar, finner inga ord. Ögonen är rödsprängda på mej efter allt damm från materialet på kunderna, håret på ända och jag är som sagt, rätt slut.

Jonas gapar också. Men det slutar inte där. Basse gör som ett bocksprång, du vet, som när en häst vill slänga av sig en obekväm ryttare och förbi oss seglar något i ögonhöjd, innan jag förstår att det va en del nr 2 som inte riktigt gjort sig fri från Basse och det var därför han kämpat så i lådan. Jag brister ut i ett apskratt, sådär hysteriskt som man gör när man e trött, Jonas tycker bara hela grejen är äckligt, javisst är det det, men vad gör man när det inte lossnar hahha.
Jag sätter mej ner med en flaska Ajax och en trasa och städar hela vägen, hysteriskt skrattande, just för allt var så makabert, just för Jonas led av händelsen, allt var over the top för den dagen.
Basse vart nöjd, och rullade ihop sig prydligt i fåtöljen, som om det inte vart ngt märkvärdigt alls.

Rastlös

Ja idag var det inte många knop ;-) å jag är sååå rastlös. Men tar mig inget för heller. Tror vinden sög musten ur mig igår, helt å hållet.
Läst i solen, somnat på soffan, ätit mängder med godis..
Jag ska ta och duscha, dammsuga av lägenheten å ta en promenad längs vattnet, då brukar det klarna.

Söndag

Idag är det vackert väder här i Stockholm, Jonas är ute på en löptur och jag har softat. Jag tänkte överraska med en brunch när han kommer hem, ägg, bacon, vita bönor, juice, rostat bröd, en halv blodgrape, kanske lite kvibille gräddädel till ngt kex.
Han va inte sugen på att gå ut och brunch, så då tar jag brunchen hem till oss, fiffigt.

Imorrn ska han lämna alla sopsäckar på en sopstation och så skickar jag iväg honom å köpa en tv möbel vi vill ha och ett nytt matbord samtidigt ;-) Lika bra å ta det när man lånar en bil. Allt det medans jag sitter hos en kursare och får vackra naglar igen.

Fin söndag på er nu. Å Mrs G, jag ska ta kort idag, å lägga upp imorrn så får du se den fina svarta outfiten, men min Nikon gillar inte Jonas Mac :)men en dag kanske det blir kärlek där med.

Oh myy gaaad!

vilken dag. Jag har stått på vinden i 7 h, miiinst och rensat 21 års ensamboeende. Jag fann brev, vet ni, riktiga brev?! Såna som man skickade till sina bäst vänner och berättade om dagen, eller veckan eller om allt. Jag har haft en sån nostalgi tripp idag så det är helt galet. Dagböcker skolböcker, jag fann tom en bok, el ett höfte som hette ngt i stil med, lite mer än om blommor och bin ;-) herregud.
Jag ska bespara er detaljerna ;-() men jag skrattade, länge å väl.

Sen gick jag ner och kockade ihop lite fläskfilé i grönpepparsås :) med champinioner och lite rödvin.

Hjärtat kom upp på vinden me hallonpaj och vaniljvisp å lite nybryggt kaffe. På eftermiddagen när jag höll på att tappa modet å sa, jag behöver ett glas vin, ja, då kom han upp med en flaska rosé ;)
Så vi har haft en produktiv dag. Fotat, men hans Mac jobbar inge bra med min kamera, så det kommer foton på måndag, antar jag.
Kram och sov så gott fina ni <3

Regn

Nu är boklördag tillbaka igen, säger Jonas, här bredvid mig. Då e det höst. Ja, idag är det verkligen höstkänsla.
Oh jag längtar tills vi ska gå ut i skogen och plocka skogens guld. Kantareller.
Jag blir som ett barn när jag hittar dem. Hoppar upp och ner och skrattar och tjoar, å frågar Jonas, är det verkligen, kan det verkligen vara, ÄR ALLT det här vårt nu??

Det regnar och regnar och det har det gjort hela natten. Det är ju så mysigt att ligga och lyssna på regnet.
Igår försökte vi se Röd Drake på tv, otroligt att det inte var en repris för 34:e gången. Tror du vi klarade att se den? Nope. Ögonen åkte igen och när det var reklam så tänkte jag, ja ska bara blunda lite, yttepytte. Väck mej när reklamen är över sa jag. Vi somnade båda två.

Nu säger han att det är den stora visningshelgen. Men vill man ha det, om man ska visa sin lägenhet el hus. Då kommer ju folk inte hinna se min, eftersom de rusar runt på alla andra, säger han frågande och tittar på mig.
Sant så sant.

Nu ska vi fortsätta kaffet i sängen, med DN och bloggläsning.
Fin lördag på er!

Spotify

Nu ska ni gå in på Spotify, söka på piano. Välja den första på album uppe i höger hörna. Time to relax.
Vackert stämningsfullt...
Kram från Åsa

BH eller linne?

Tjejen på bilden är inte hon som har skrivit brevet

Asså, jag avskyr BH:ar, på alla plan!
Jag har provat alla varianter som finns, dyra, billiga, med bygel, utan bygel, sportvarianten och T-shirt BH:n, men slutligen insett att jag är nog en linnetjej.
Jag älskar linnen av alla de slag :)
Men hur är det egentligen? ÄR BH en vanesak? ÄR det så att jag inte ger den tillräckligt med tid.
Vänner jag pratar med, en del säger att de är jätteskönt att bära å skulle aaaaaldrig kunna vara utan, å andra säger, uuuhhh, det är det första jag slänger av mig när jag kommer hem!!

Kan man lära sig gilla läget? Eller är man antingen eller?
Sen om man går in på Twilfit så är dom ju så oerhört gulliga och hjälpsamma, så man kommer ut med en BH varesig man ville köpa en el inte.
Hårt ska de sitta också? För sen när de töjer sig ska man kunna använda de olika stegen i knäppet...jag får andnöd, inte stöd.

Jag tycker ju att det är vansinnigt vackert och kvinnligt och önskar att jag skulle kunna tycka det är iaf. lite ok.

Kan jag lära mig att använda det är min fredagsfråga?

Bädda med en katt i rummet

Varje morgon när jag ska bädda ligger det en pömsig katt i djupsömn, oftast helt slut efter gryningens tokspratt, javisst, de kan dra igång runt 03.30, å då menar jag tokröj!
Det sladdas över golven, flyger över oss i sängen, konstiga avgrundsjamanden, du skulle höra.
Efter det kan det se ut såhär, när det är dags att bädda. Helt slut.
Jag flyttar honom mjuk till soffan, han fjädrar ner direkt för han VET att nu ska matte bädda, playtime!
Han kommer tassandes, mycket lungt, för han vet att han har god tid på sig. Sen hör man de där, när baktassarnas klor varvar på golvet för att ta sats och hoppa upp.

Han landar mitt på och kastar sig över överkastet, till det som rör sig, sätter i klorna och får något kolsvart i blicken, och i det läget går det inte att bädda, för då förstör jag överkastet. Jag få snällt lyfta ner honom och bära honom ut i vardagsrummet igen.
Börjar om, men det dröjer inte mer än 2 sekunder, så är han tillbaka, med mer bus än någonsin i sin lilla kropp.
Men jag älskar den katten, för han är det snällaste och envisaste som finns. Å han älskar att köra med sin matte, gärna när hon är lite jäktad, för han vinner varje gång.