Men vi blebv snabbt bästa vänner, han sov hos mig varje natt som en lång banan, till vänster uppe i loftsängen. En smäcker kisse, med alla möjliga färger. Tittar man snabbt så ser han svart ut. Men han är svart och lite gråspräcklig, och i solen lyser hans päls rödbrunt på rygg och huvud.
Den andra heter Kasper, det är mitt ex. katt. Vi var ofta hos mej när vi träffades och jag led av det, att han satt ensamn. Han är fluffig, en riktigt söt liten knäkatt, eller liten, han är lite småknubbig, men hans ras ser ut så och han har en päls, tjock som på en angora kanin. Vit, med grå och svarta fläckar och rosa nos och trampdynor.
Han fick börja bo hos mig så han slapp vara själv.
Oj, det va ett jävla liv. Basse som är en tuffing avskydde hela historien och Kasper som är en snäll och försynt katt gjorde allt han kunde. Han la sig platt framför Basse och hela han utstrålade, se mej, får jag bli din kompis, snäääällla. Men Basse han bara morrade och fräste, gud va arg han var.
Alla mådde dåligt, å en kväll sa jag, näe, det går inte längre, alla mår dåligt. Basse hatar Kasper, Kasper är olycklig för han inte blir gillad, och jag och ex vart olyckliga för att inget klaffade som vi hade önskat.
Den natten lekte dom ihop första gången! Det va som att de förstod att det inte gick längre och någon skulle behöva flytta och egentligen ville ingen det. Kattstolthet, kallas det.
Var jag borta ett dygn ifrån Basse någon gång satt han och skrek i hallen när jag kom. Idag kommer de båda ut och ser ut som, jaha, har du vart borta?!? Så dom har fint sällskap av varandra, och det känns så bra.
Basse är en egensinnig katt, inte för mycke gos och absolut ingen knäkatt. Men han sover på mina ben varje natt. Kasper är som en liten hund, han tigger vid bordet, vill alltid ligga så nära som det bara går och följer mig vart jag än rör mig. Pratar mycket gör han oxå.
Å jag älskar dem båda för dem de är, just för att dom är så olika.
Relationen tog slut men katten fick stanna, det är väl en bra deal?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar