Iakttagelser

Jag älskar att studera människor, deras beteenden i olika situationer. Hur vi för oss och hur vi bemöter andra, hur vi styrs av gruppen och hur vi påverkas av alla andra.
Imorse satt jag på bussen. Tjejen bredvid mig var i full flärd med att måla sig. Och då menar jag inte lite rouge på kinderna, utan det vara mer avancerat, med en fransböjare. Oooh jag får rysningar av sådant. Att ta ett verktyg och böja de sköra fransarna, och dessutom på en buss som kränger?

Busschauffören var som en en halvhög rastaman, cool och lugn i sin stämma och han hjälpte en stressad stockholmare som förmodligen skulle på ett v ä l d i g t viktigt möte, utan att kolla resvägen dit. Man märkte hur stressad resenären vart av rastamannens lugna stämma och jag insåg hur ovanligt det var, lugnet hos en busschaufför i Stockholm.

Lite längre bak när jag skulle gå av satt en kvinna i 50-års åldern och spelade ett spel på sin smartphone. Vid en busshållplats var det en kvinna som såg väldigt alldaglig ut, men bar ett par riktiga Lady Gaga skor. Jag kunde se framför mig hur hon köpt de häftiga klarröda skorna i butiken, hur coolt det måste ha känts. Men hur tokigt blev då hon inte hanterade de höga klackarna. Hur hon knäade när hon gick och inom mig tänker jag, varför, varför väljer man skor som man inte ens kan gå i?

Även en annans sak som fascinerar mig är att man alltsomoftast får stå hela vägen in till stan. Men när det är dags att kliva av, så kastar sig de som suttit ner hela resan upp och ska av först? Är det inte mer vett och etikett att släppa av de som har jonglerat och balanserat sig igenom ståendes i den hetsiga Stockholmstrafiken hela vägen?
Eller att vi ska visa hänsyn för äldre, speciellt äldre. Men visar de hänsyn tillbaka? Väldigt sällan skulle jag vilja påstå.

De kommer sist till busshållplatsen, men ska promt kliva på först och får man någon bakom sig så ska de trycka och hetsa i ryggen på en med alla sina kassar. Eller så tränger de sig förbi, rent krasst, helt självklart, för de är äldst.