Bädda med en katt i rummet

Varje morgon när jag ska bädda ligger det en pömsig katt i djupsömn, oftast helt slut efter gryningens tokspratt, javisst, de kan dra igång runt 03.30, å då menar jag tokröj!
Det sladdas över golven, flyger över oss i sängen, konstiga avgrundsjamanden, du skulle höra.
Efter det kan det se ut såhär, när det är dags att bädda. Helt slut.
Jag flyttar honom mjuk till soffan, han fjädrar ner direkt för han VET att nu ska matte bädda, playtime!
Han kommer tassandes, mycket lungt, för han vet att han har god tid på sig. Sen hör man de där, när baktassarnas klor varvar på golvet för att ta sats och hoppa upp.

Han landar mitt på och kastar sig över överkastet, till det som rör sig, sätter i klorna och får något kolsvart i blicken, och i det läget går det inte att bädda, för då förstör jag överkastet. Jag få snällt lyfta ner honom och bära honom ut i vardagsrummet igen.
Börjar om, men det dröjer inte mer än 2 sekunder, så är han tillbaka, med mer bus än någonsin i sin lilla kropp.
Men jag älskar den katten, för han är det snällaste och envisaste som finns. Å han älskar att köra med sin matte, gärna när hon är lite jäktad, för han vinner varje gång.