But...why?

Lunchen, 60 tickande minuter att hinna så mycket man bara kan på.
Uppför mördartrappen, iväg till Galerix-där finns inte den ram jag tänkt mig. Okej, vidare till Ö & B för att köpa lite spackel till alla hålen i väggarna. Men nej, just spackel är slut, alla sorter är slut för övrigt.

Ålright, vidare till F&S för att hoppfullt hämta min kvarglömda Nike vattenflaska, tror du den var kvar i borttappatlådan? Nähääädu!
Hur man nu kan vilja ta någons begagnade vattenflaska är för mej obegripligt, men jag hoppas hon har det bra iaf. vattenflaskan..

Vidare för att inta en sushi på de 10 minuter som är kvar av de 60, kön till restaurangen går ända ut på gatan, ungefär här börjar ilskan komma krypande och blodsockret är i botten...ranta runt hela kvarteret för att slutligen hamna på vår lilla livs, 1 macka och 1 yoggi, det blev lunchen för idag, som jag svepte i mej mellan samtalen. Harmoni? Nä. Finns det ngt positivt med dagens drama? Nä.
Vad ska jag lära mig på det här? Ingen aning.